Hållbart samvete

Jag skissar och tänker, tänker och skissar. På vad?

Mina smycken är omtyckta och beställda. Det känns jättekul, för jag är verkligen stolt över dem. Samtidigt ger det mig så väldigt mycket att göra dem. Att skapa, att vara kreativ. Jag vill fortsätta med det länge känns det som. Snart är föräldraledigheten över. Men det finns ju nästan lika mycket tid över ändå. Med det menar jag inte att jag har mycket tid, bara att jag inte har mindre sen än jag har nu. För att tro att jag har extra mycket tid nu att göra smycken när jag är hemma, ja- det är helt enkelt att tro fel, haha! Kvällarna när barnen sover blir det alltsom oftast. Eller på helgen nån timme om K gör någonting med båda barnen.

Jaja, hur som helst så kommer smyckesverksamheten inte att upphöra pga att jag börjar på mitt jobb igen. Det var det jag försökte svamla fram. Men den kommer så sakteliga förändras. För jag tänker mycket på det här med konsumtion. Min detox de luxe är verkligen inte bara ett ryck, en nyck, ett styck sätt att få uppmärksamhet. Nej. Jag gör det med själ och hjärta och det gör mig sund.

Jo faktiskt. För jag funderar mycket på det här med handel och shopping och reor och säsonger osv. Och visst är det så att mina smycken jag tillverkat är lite "i tiden". Det verkar vara superinne med en massa armband och namnsmycken ska vi inte tala om vilken uppsving. Det finns en uppsjö design att välja mellan. Då frågar jag mig om det verkligen är det jag vill. Följa strömmen, göra som alla andra. Tillverka smycken för stunden. Ett smycke som någon bär en tid, tills det inte längre är modernt. Kan man göra tidlösa smycken då? Ja jag tror det i alla fall.

Så det är det jag skissar på. Men det kommer ta tid innan jag kan visa resultatet av de första skisserna. Det gör inget. För det är inte trendsmycken vi talar om. Det är tidlösa grejer. I alla fall vad jag hoppas på.

Detox

En del av den tiden som jag nu inte bloggat på här, har jag använt till att fundera. Jag har under ca tre-fyra års tid läst ganska många olika bloggar. Favoriterna har varierat. Jag är dessutom en riktig tidnings/magasinmissbrukare och avverkar säkert minst tio i månaden. Jag hinner förstås inte djupläsa alla, men de är ganska bläddervänliga. Det är främst inredning och mode som fångar mitt intresse, både bloggar och magasin. Genom ett av alla dessa månadsmagasin lärde jag känna Modemanifestet- de stilsmartas handbok.

Jag har fram tills nu ansett mig vara väldigt miljömedveten. Vi källsorterar, tar inte bilen i onödan för att tex köra och köpa söndagsbullar, använder rester, köper ekologiskt i möjligaste mån m.m. Men när jag sätter mig ner och funderar på riktigt inser jag att miljömedveten är så långt från sanningen man kan komma.

Jag har alltid intresserat mig för mode och inredning. Visst har det gått i perioder, men en känsla för det sköna och vackra (i mina ögon alltså) har gärna fått göra anspråk på min tid och ekonomi. De senaste åren känns det som att det har exploderat. Jag tror att vårt hem har fått nästan total makeover (mest när det gäller prylar och detaljer) och en ny stil  minst tre gånger de senaste tre åren! Bläddrar man i min garderob inser man att där hänger de senaste årens hypade kläder (jodå, självklart en hel del odd mollys, suck...).

För ett tag sedan blev jag plötsligt förbannad när jag läste en av mina favoritbloggar och insåg att bloggerskan nästan dagligen under flera veckor visade upp nyinköpta kläd- och inredningsfynd, och berättade var nånstans man fick tag i dessa habegärliga musthaves. Nej, jag blev inte förbannad på henne, jag blev förbannad på mig själv. För jag satt där och läste och oooh-ade och aaaaah-ade och tänkte på hur jag skulle spara till allt detta tjusiga som jag så klart också ville ha. Annars skulle mitt hem/garderob inte vara fulländat...

Ja, så malde jag på ett tag. Tills nu. Jag köpte boken jag nämnt ovan och har läst klart nu. Och är lite jävla irriterad på mig själv. För det är inte bloggare eller reklam eller magasin som är problemet, det är hur jag förhåller mig till dem. Hur tar jag in all inspiration och bilder? Jag tycker inte att alla köphetsande bloggerskor ska sluta köphetsa om de inte vill, jag tycker att jag som läser ska ta såååå mycket mer ansvar för hur jag omvandlar deras inlägg till min inspiration utan att det för den sakens skull betyder att jag måste köpa, köpa köpa. Förrådet dignar av nästan oanvända fina inredningsdetaljer, garderoben svämmar över av klädberg och jag sitter här och läser och klickar hem nya musthaves. Vad fasen håller jag på med!?

Härmed inleds processen detoxa mitt liv. För det handlar inte enbart om kläder utan hela min inställning till prylar, shopping, omvärld (och ekonomi förstås). Men ovan nämnda bok är i alla fall en av inspirationskällorna och jag kommer nämna flera. Man kan gå med i Modemanifestet på facebook om man känner för det. Jag har börjat med att gilla sidan och så får jag ta det ett steg i taget. Har ju som sagt mer än garderoben att detoxa...

Senaste habegäret jag klickade hem till Agnes. Om hon behövde det? Haha, näää! Det här är bara ETT exempel av många...

Jag är nog inte värst. Är helt säker på att det finns de där ute som har kreditskulder pga sitt shoppingbehov och förråd och garderober värre än mina. Och det skrämmer mig. För jag tycker att jag är tillräckligt oansvarig som jag är. Men det är aldrig för sent att börja sluta, så härmed börjar min detox de luxe, dvs ett liv i lyx som absolut inte är beroende av shopping. Lyx är något helt annat än shopping!

Nr 80- byt frisyr

I ett test av gel, sprej och mousse underkändes samtliga. Alla testets 38 hårstylingprodukter visade sig vara dåliga ur miljö- och hälsoperspektiv. Kemikalierna som påträffades hade allergiframkallande, cancerframkallande, reproduktionsstörande, hormonstörande eller mutagena egenskaper. Visserligen var halterna små, men eftersom produkterna huvudsakligen används av unga ansågs de likväl som olämpliga. Dags att byta frisyr?

Texten kommer från den här boken som jag tittar i lite då och då. Det är en bra bok att bläddra i och bli inspirerad till stort och smått i vardagen för att leva mer miljövänligt och hållbart. När det gäller frisyrer känner jag mig dock inte särskilt orolig. Jag har under många års tid sett till att ha en lättskött frisyr som kan slängas upp i en tofs. Det kan tyckas tråkigt när det finns så mycket snyggt att välja mellan i frisyrväg, men jag gillar min tofs, så det så. Vid den senaste klippningen fick min frisör och goda vän R klippa till en lugg på mig. Det känns bra och då händer det lite mer kring ansiktet även om håret åker upp i gummiband. Jag kan inte låta bli att tänka på frisörerna som står i all den här skiten varje dag, helt sjukt! Alla dessa kemikalier... Tur att min fina R bestämt sig för att gå vidare och satsa på en annan karriär. Hon kan dessutom inte fortsätta jobba som frisör mer eftersom hon faktiskt får utslag av framförallt färgning och permanent.

Min frisyr då? Den stylas i stort sett aldrig på nåt annat sätt än borste och självtorkning, ibland en fön. Jag äger en tre år gammal mousseflaska som det nog är dags att slänga nu... Då luggen började bli lång klippte jag till den själv så den är nog lite krokig nu. Det hade kunnat få lite färg i sig ser jag. Får väl ta mig i kragen och fixa det.