Kärlek

Djur är bästa vännerna, det tycker både jag och Elsa. Det finns nog inget bättre söndagsnöje än ridlekis. Det skulle väl i så fall vara om något år när Elsa är mer van så att vi kan rida tillsammans. Men nu njuter vi av detta! Jag har varit uppe sen fem med Agnes. Helt galet det här med en timme hit och dit. Det tar flera veckor innan ungarna är inne i det.

Imorgon är det min första jobbdag sedan Agnes föddes. Det ska bli skoj att träffa kollegorna igen. Fast jag fuskade lite i fredags. Då var jag med på aw :)

Nähäpp! Dags att plantera lite fina vinterkrukor därute.

PS: Jag bloggade med mobilen, en ny app. Men det var alltså söndag när jag skrev detta inlägg, inte lördag! Hade av någon anledning inställningarna på stillahavstid!!?? Önskedröm? Nu ska det vara fixat i alla fall...

Det vackraste

Det vackraste i livet är gratis. För det finns väl få saker som är så härligt som soldis i oktober? De orangeröda tonerna i naturen, lite grönt kvar, solen som ger naturen sitt speciella sken. Oslagbart och alldeles gratis och alldeles nåbart, för alla som inte har ljusallergi (stackars dem förresten!). Jag har ju dessutom förmånen att få njuta prommisen med två underbara små och en hund! Älskar höstpromenader, de är nog de bästa promenader jag vet!

Host host!

Vi är lite trötta idag. Hostan har omslutit vårt sovrum och intagit sin favoritposition i litens hals. Inget hjälper, ingen hostmedicin vi har hemma i alla fall. Idag på förmiddagen får plutt sova i sin vagn, med lutande ryggstöd. Jag gav henne lite honung på en sked och sedan försvann hostan. Magi eller tillfällighet? Strunt samma, nu får hon ta igen sig det lilla livet. Kan inte vara lätt att hosta ut inälvorna... Provar nog honungen ikväll igen då...

Fotografering

Det var lite stressigt i morse. Elsas tänder blev med nöd och näppe borstade, men håret struntade jag i. Det låg fint runt hennes ansikte ändå och hon brydde sig inte själv. När vi svänger in på parkeringen ser jag att alla är samlade mitt på gården, både barn och ledare. HELVETE, det är fotografering idag! Okej så hon blir fotograferad i oborstat hår och en alldeles jättesmutsig fleecetröja. So what tänker jag sen. För det måste jag ju tänka, det är redan för sent. Vi kommer sådär på pricken nio och jag skyndar henne att gå till de andra, det är visst fotografering idag, lite försök till klämkäck sådär. Och vi mammor får inte ens vara här så nu hänger jag upp dina kläder och så kör jag direkt sen. Okej? Hej då!

Jag springer upp och hänger hennes extrakläder, springer ner, slår en blick mot klungan där på bänken och hittar hennes vitblonda rufs mitt i. Hennes ögon möter mina. Jag kan inte tolka blicken... Är hon glad, ledsen, nyfiken??!! Äsch, slappna av mamman, den enda som bryr sig om hur fotot blir är du själv. Petig som du är. Med tanke på förra året då jag stod och flätade hemmes hår omsorgsfullt och valde ut den perfekta tröjan, och hon ser alldeles vindögd ut på alla bilderna (nån konstig skugga, fotografens fel!) så kanske det till och med blir bättre i år. När vi inte anstränger oss. Au naturel kanske är bäst!? Hon är fin hur som helst, min stora lilla tjej. Min fina Elsa. Hoppas hon får en rolig dag i alla fall. Men tänk om hon hade tandkräm kvar på kinden! SLAPPNA AV SARA! Men...

Två år, på båt till Donsö, alldeles jättevacker med rufs i håret!

Hoppsan!

Vad har vi här då? En liten tjolanta som upptäcker världen. Naaaaw! Jodå, det är vår egen bokhylla hon rumsterar runt i. Nu kanske ni undrar varför i hela friden vi har såna där saker i barnhöjd...

Jo ser ni, vår filosofi är att barn är utforskare. De vill känna, klämma, smaka, prova, testa, fingra, klappa, kasta, smeka.... Om de inte gör det hemma så gör de det så fooort de får tillfälle. När Elsa var liten plockade vi nog inte bort någonting alls av våra ömtåliga saker eller ändrade inredningen. Och om jag inte minns fel gick heller inget sönder. Agnes har nyss upptäckt den här hyllan. Hon får pilla och peta, under bevakning förstås, men inget har tagits bort pga lilla fröken. Visst, går något sönder är det trist, men det får vi räkna med ju, med den här filosofin. Jag kommer inte bli arg eller hysterisk för det, det finns liksom med i beräkningarna.

Har jag nu minnet i behåll så tror jag minsann att Elsa heller aldrig var särskilt klåfingrig hemma hos andra som liten, eftersom hon var van vid att få känna och klämma försiktigt. Det var helt enkelt inte lika spännande efter ett tag, inte heller hos andra. Så tror vi och så gör vi. Men vi har fått kommentarer av andra föräldrar som tycker det är jobbigt att DE får springa efter sina barn hemma hos oss. Well, de har ju plockat undan allt hemma hos sig själva. I rest my case...

Det är ingen vanlig dag

för det är Elsas födelsedag! Fyra år sedan det lilla knytet kom till världen och vände upp och ner på min värld... Hon vänder fortfarande upp och ner på den ;) Min fina stora tjej som inte tjatar om annat än att bli "lövetbarn" (storavdelningen på fsk). Önskar sig en riktig Hello Kittykamera som jag tyvärr inte lyckats hitta. Men det verkade helt ok i morse med Prinsessan Lillifeekläder, en lupp, halsband och lite godis. Hon undrade dock när hon var klar om det fanns mer paket. Idag ska vi ha ett eget litet kalas själva, och på söndag blir det först barnkalas och sedan vuxenkalas. Mycket att se fram emot i juni varje år... Nähä, dags att hämta på förskolan, sedan åka och köpa maten hon önskat sig: köttbullar, bacon och skruvpasta. Och glass förstås:)

Agnes blir förresten nio månader idag! Stora tjejen som både kryper och reser sig... Hurra hurra för mina fina ungar!

Mors dag

Att vara mamma är unikt, även om så många är det. Det är en speciell känsla som inte riktigt går att ta på. Man älskar så det gör ont och vissa dagar känner man inte igen sig själv. Det finns ingen som kan göra mig så glad som mina barn, de är verkligen en gåva. Uttrycket "skaffa" barn är egentligen helt galet, men jag har nog själv råkat använda det ordet nån gång. Man "får" barn, de är en gåva. Det är faktiskt inte alla förunnat.

En dag när jag gäspade stort och sa att jag var trött på grund av barnen sa min fina vän: "Du har i alla fall barn att väckas av mitt i natten". Jag önskar henne barn mer än någon annan, hon kommer bli finaste mamman. För hon kommer bli mamma en dag, på ett eller annat sätt, det vet jag. Och hon kommer älska dem så det gör ont, och hon kommer gäspa för att hon inte sovit på natten. Och jag kommer le och tänka att hon förtjänar det ;) Båda delarna alltså. För moderskapet är ju så. Man älskar så det gör ont och man blir tokig av trötthet, omvartannat. Men inget utesluter det andra. Omtumlande.

Jag ska krypa ner nu, så jag får vila ögonen lite innan Agnes kommer över till mig. Imorgon ska jag byta planteringsbord till det nya jag fick i morsdagspresent. Och jag ska ömsint plantera om min pelargon som Elsa hittade i ett grönt hav av växter. Mitt i det gröna stack en illröd pelargon fram. Den hade hon pekat på och sagt: Den ska jag köpa till mamma. Kärlek :)

Skrangligt och charmigt förvisso, men snart utbytt. Benen kommer dock troligen att bli stommen till ett "utekök".

Att äta physalis

kan vara lite surt...

Mersmak

Idag hade jag min första visning av Lucky Ellen/New Phil hemma hos en kompis. Jisses så kuuuul det var! De här kläderna är ju så fina och de säljer i princip sig själva. Min stora oro från början har varit hur jag som mamma till två tjejer skulle kunna tala för pojklinjen New Phil. Samma dag som jag packade upp kollektionen då jag fått hem den försvann oron. Wow vilka fina grabbkläder, vilken kvalitet! Synd vi inte har en pojke tänker jag nu. Men jag ska nog få på lillebror ett par snyggchinos därifrån, förhoppningsvis. Har ju yngre sladdsyskon som man kan klä i de här kläderna :)

Självklart känns det som väldigt få pojkplagg i jämförelse med Lucky Ellen linjen, men det här är ju bara början. Företaget växer sakta men säkert, och jag är så glad att få vara en del av det och växa med dem! Dessutom är plaggen så fina så det är väl bra att där inte är för mycket att välja på, då ruinerar man sig ju ;) Skjortorna... Om man har en pojke som gillar skjortor så är detta tveklöst de finaste pojkskjortor jag skådat. Samma (om inte bättre) kvalitet som de finare herrskjortorna. Jag skojade med min man och sa att han minsann inte har så fina skjortor i sin garderob. Inte så många i varje fall. Han höll med, de är super!

En riktigt kul förmiddag som gav mersmak. Jag vill ha en visning till, NU! Bor du i Skåne och är nyfiken på plaggen, tveka inte att kontakta mig om du vill ha en visning. Jag kommer diiiirekt! De här kläderna måste ses live och kännas på för att man ska förstå hur fin kvalitet det är :)

Nu är det lördag med rostbiff och potatisgratäng, och en ordentligt febrig Elsa :( Stackare. Hoppas hon blir bättre snart, annars blir det doktor på måndag...

Sex månader

Idag är lillskrutt sex månader. Ett halvår har gått sedan dagen då jag med bultande hjärta åkte in på operationsbordet för andra gången (första gången var också planerat snitt, dessa bestämda tjejer låg båda i säte).

Om jag försöker summera vad som hänt sedan dess, ja då är det ju massor förstås. Elsa som blivit stolt men också trotsig (identitetssökande är ett bättre och snällare ord) storasyster, flyttat in i eget rum och slutat med napp. Inte konstigt hon har humörsvängningar. Det enda hon tjatar om nu är sitt kalas (juni) och när hon ska bli "Lövetbarn". Alltså avdelningen för de större barnen på förskolan.

Agnes äter fortfarande inte riktig mat. Jag har inte haft så bråttom och dessutom har vi stött på två rejäla förkylningar med hosta och snuva. Inte lätt att samtidigt lära sig äta riktig mat minsann. På bvc vill de att från och med sex månader ska de äta en riktig måltid om dagen. Så det är kört för Agnes nu. Hon blir inte någon riktig människa ;) Haha! Tur det inte är mitt första barn, då hade jag haft tokångest för detta nu. Så dumma saker de kan säga på bvc, säkert i all välmening. Förutom denna störning i utvecklingen (alltså nu skämtar jag) går det framåt hela tiden. Hon jollrar mer och mer och jag tycker mig skönja redan nu att det kommer bli en riktigt busig unge jämfört med storasyster, hon ser liksom så där "full i fan" ut (är det ett skånskt, kanske österlenskt uttryck?). Hon har snurrat rundor på golvet i två månader redan, och favoritleksaken börjar nog bli bitringen. Inga tänder inom synhåll dock.

Det märks att hon är medveten om världen, mer och mer för varje dag. När jag ser tillbaks på Elsa upptäcker jag att hon redan satt i gåstolen vid den här åldern, och även sittdelen i vagnen använde vi. Så det är väl snart dags för Agnes också. Hon är fysiskt redo i alla fall. Men med första barnet hade jag mer bråttom med allt... Hon kan inte sitta själv helt utan stöd, dock gillar hon att sitta en stund i Bumbon och pilla med sina grejer på lekbrädet. På dagarna vill hon ovillkorligen sova utomhus, annars sover hon pissdåligt. Salsa gillar förstås att få komma ut så det är bara bra. När hon inte är sjuk och hostig kan en bra natt vara att hon somnar senast nio i min famn, läggs över i spjälisen där hon sover till ca fyra. Då kommer hon över till mig och ammar/snuttar/sover till sjusnåret, då vi går upp.

Har jag glömt nåt nu? Jo- hon säger faktiskt mamamamamamama, det där som de "ska" göra vid en viss ålder. Ah, tur, då är hon nog ändå ganska normal, trots att hon inte äter mat än. Nä men seriöst, det är så mycket man "ska", inte konstigt man flippar ur med första barnet. Jag minns hur stirrig jag var för att Elsa inte rörde sig ett skit när hon var sex månader. Stel som en pinne på golvet. Jag nästan satt och puttade henne för att lära henne rulla runt. Galet! Det borde vara förbjudet att skriva bör och ska i böcker om barns utveckling, och att uttala de orden på bvc. Lite mer acceptans kring barns olikhet, s´il vous plait!

Nu- lunch. Kan slå vad om att precis när maten står och ryker varm på bordet börjar litet pyre gala i walkietalkie. Kanske får hon smaka lite mos då, så att hon inte blir helt efter sin tid ;)

PS. Mina bilder tas med en kass kompaktkamera. Systemkameratips till lagom fattig hobbyfotograf tas tacksamt emot :)

Glader hos fotografen

Vår lilltulta är alltid glad. En sån talande bild för hur hon är. Det smittar verkligen av sig och man kan inte bli "arg" (om man nu kan det alls på en bebis) på henne, för hon bara ler tillbaka med hela ansiktet så man smälter direkt. Till och med när hon är förkyld och snuvig kan hon avfyra värsta leendet. Jag kommer lära mig mycket av denna livsnjutare är jag säker på.

Hon verkade ha roligt hos fotografen också förra veckan. Det blev nog några riktigt kanonhärliga bilder, det ska bli spännande att se alla när det är klart. Vi kommer få en fin ram med fyra bilder i som så klart måste upp på väggen. Nu ska jag bara fixa till några på Elsa också, som bebis och treåring, så att hon inte känner sig utanför stackarn. Vi har varit dåliga på det där med att exponera foton, jag har scrappat lite till Elsa, men annars inget. Men men- bättre sent än aldrig :)

En sån dag...

Godmorgon fantastiska tisdag! Jo idag är det en sån morgon när man får påminna sig själv flera gånger om hur underbart livet faktiskt är. Trots att man är trött så hela huvudet dånar. Ipren kryper allt närmre... Tyvärr. Jag har knappt fått sova i natt på grund av den lilla skitungen. Hon fnattade och varken ammade eller sov, bara trams. Ett tag låg hon och jollrade så högt så jag tänkte att Nu, nu väcker hon hela huset. Sen plötsligt gnäll, okej nytt försök till amning, men nej då, bara trams. Detta pågick mellan 2.30 och 5.30. Då somnade jag till slut, för att väckas 6.30 av att K och den stora tjejen är nere och de tjafsar om något.

Jag kommer nog aaaaldrig sluta med kaffe. Det är ju helt omöjligt en dag som denna i alla fall.  Så idag blir det mycket kaffe, och när jag kört Elsa till förskolan blir det så mycket latande som en bebis i trotsåldern tillåter...

När jag ser den lilla pluttans ansikte le mot mig glömmer jag allt om hur jobbigt det var på natten. Då vill jag bara sjunga: "Isn´t she lovely". I natt övervägde jag seriöst att tvärt sluta amma från och med meddetbums, sova i Elsas rum hädanefter och låta K ta den lilla skitungen. Eller tänkte jag att man kan lägga henne i vagnen och stänga in henne i ett annat rum, så man inte hör... Eller, lite mer drastiskt, helt enkelt kasta ut henne genom fönstret. Är inte det en klassiker... Men så när man vaknar, trots lite sömn, så får man sån ångest över alla onda tankar då man ser det lilla leendet. Så jag fortsätter väl amma lite till då ;)

Usch så gryniga bilder. Jag vill ha en ny kamera!!!

Elsas midsommarklänning?

Min lilla kräsna tjej har inget att säga till om. Det BLIR den här klänningen på midsommar! Men vill hon så får hon komplettera med cerise leggings (det brukar ju inte vara så varmt på midsommar), och en härlig hoodie från samma märke, nämligen Lucky Ellen! 

Dessa fina barnkläder har jag nu fått förmånen att sälja via home shopping. Så om du bor i södra Skåne och är sugen på att vara värdinna (och få finfin rabatt), lämna en intresseanmälan i mina kommentarer, så kontaktar jag dig!

Om du inte bor i Skåne men vill vara värdinna kan du gå in på Lucky Ellens hemsida och kontakta dem så hittar de en säljare till dig. Bra va?? För jag garanterar att du inte vill missa detta!

Nytt för våren är New Phil, en kollektion för grabbarna. Både New Phil och Lucky Ellen finns i storlekarna 98-152.

Kaos

Googlade på trots och hittade den här texten här:

"En del barn är alldeles ovanligt trotsiga, envisa, krävande och utmanande. De barnen är inte sällan tidigt utvecklade och är starka, fantasifulla och begåvade. De utmanar ständigt sina föräldrar (men brukar vara lätta att ha att göra med på dagis). Därför är det svårt och slitsamt att vara föräldrar till dem. Periodvis kan de skapa kaos och förtvivlan i familjen och de kräver ett extra starkt motstånd.


Att tänka på

• Ett trotsigt barn behöver motstånd. Det är inte fel att våga sätta stopp, bli arg och hindra barnet. Det är tvärtom viktigt, genom att ge motstånd hjälper vi barnet framåt i utvecklingen. Därmed inte sagt att vi måste ta alla konflikter - det kan bli outhärdligt många. Ibland måste vi "välja våra krig".

• Mitt i en intensiv trotsperiod känns det som att den aldrig kommer att ta slut. Men den tar slut och ofta följs trotsperioden av en ovanligt lugn period.

• Det är svårt att vara lugn och konsekvent när det stormar som värst. Det är naturligt att man som förälder växlar mellan att hota, skrika, straffa, övertala, gråta och muta. Det mår barnet inte dåligt av.

• Barn är olika. En del gråter istället för att skrika då de trotsar. Därför kan vi inte alltid behandla syskon på samma sätt. "

Ja- vad säger man?? Måtte det vara sant att barnet inte mår dåligt av att man som förälder skriker och allt ovan nämnda, cause we do it a lot! Min annars så lugna och dämpade man blir helt flippig i Elsas raseristunder. Att jag blir det är inget nytt, för sån har jag alltid varit ;) jo- så det är ju inte på frågan var hon har det ifrån. Den lugna perioden som de beskriver, den ser jag fram emot...

Den här texten kommer jag behöva gå tillbaka till och läsa varje dag känner jag, för att veta att min unge är ett skolboksexemplar av en stark, fantasifull och begåvad krabat. För just nu, ärligt talat, tycker jag det var skönare när hon hade feber och var helt utslagen för någon dag sedan. Och det känns hemskt att tänka så om min lillfia som är så fin och mysig ibland. När det inte är kaos. Stackars Agnes som lyssnar på allt detta galande, kan det vara bra för henne? Hon får men för livet, hihi...

Nåja, kanske är jag ingen dålig förälder med världens sämsta tålamod ändå, utan har världens klokaste barn bara. Det tröstar lilla mig en hel del just nu! Jag älskar ju min lillskrutta så mycket, även om jag i stundens hetta tvivlar.

Sötaste finaste älsklingen, vad det gör ont att se dig så förtvivlad och arg varenda dag, från morgon till kväll...

Lila del 1

Hmm, en givande fika idag med en vän. Jag behövde det, tack M! Vi pratade om livets olika möjligheter och jag har fått ett och annat att fundera på nu.

Lila tema kan man väl säga att vi hade på dopet i söndags. Hittade fint sammetsband som jag hade i klänningen, tyckte det var lite snyggare än sidenband som vi hade till Elsa. Klänningen är lika gammal som jag, den virkades till mig och har burits av mig, syskon och kusiner och nån till tror jag. Och nu mina egna kottar. Fint med virkat, men tungt...

Nu ska jag se om jag kan få tillgång till tv:n och några SATC avsnitt innan natten :)

Två veckor!

Jag var så stor när jag slutade med min napp att jag kan minnas den dagen jag slutade. Det var hemma hos mormor och morfar. Min moster M måste ha varit tonåring då. M hade en kompis hemma och hon frågade mig om jag inte tyckte jag var lite för stor för att ha napp. Då var jag helt redo att sluta, för de här tjejerna var ju mina idoler (jag var nog 4-5 år), och tyckte de det så var det dags. Minns inte ens att jag saknade den sen, men det gjorde jag ju nog.

Idag är det två veckor sedan Elsa lämnade sin napp till tomten. Jag förväntade mig att det skulle bli tufft för henne, mest på kvällarna. Det visade sig vara dagarna som blev det värsta. Man kan nästan likna det vid en rökares abstinens (jag känner till den känslan eftersom jag varit rökare). Sjuhelsikes humör har hon alltid haft, lägg därtill treårskrisen OCH nappabstinens. Jo, och det är där när utbrotten varit som värst, som hon har velat ringa tomten och be om att få tillbaka nappen. I går kväll när jag lagt mig kom jag på att hon inte talat om nappen på heeeela dagen, för första gången. Äntligen är vi av med napph****tet på riktigt. Lilla Agnes gillar inte alls napp, så det ser ut som om vi inte behöver göra om den här proceduren.

Nu är det väl bäst att jag kastar nappen som jag sparat i min väska. Så den inte plötsligt dyker upp en dag, i värsta fall i Elsas mun...

Idag tar vi det lugnt och inväntar fredagsmys med Let´s dance och popcorn. Lite dammsugning och hundpromenad hinns väl med innan förhoppningsvis.



Naked artist

Den nakna kocken har fått konkurrens av den nakna konstnären. Idag när vi vaknade låg Elsas målargrejer framme sedan i går kväll. Hon hade nog kvar sitt inspirationsflow för hon hann inte riktigt med att klä på sig innan hon satte igång. Vilket ju i och för sig inte gör så mycket utan är ganska praktiskt egentligen då inga kläder riskerar att bli kladdiga :) Vad glad jag är att vi köpte ett billigt litet bord som hon kan ha, då behöver vi inte tjafsa om att det blir färg på bordet. Hennes egen lilla målarhörna inne i "kontoret".

Vi kom inte ut med Salsa idag förrän framåt eftermiddagen. Å så skönt det var med frisk luft. Tror det kommer göra Elsa gott att få komma till förskolan på tisdag.

Idag har Agnes vänt sig från mage till rygg två gånger! Stor bebis... vill inte... Stanna tiden!

Bästa mamman

Vi har bra dagar och vi har mindre bra dagar. Det händer alla med eller utan barn. Jag försöker ta de sämre dagarna med ro, för de är ju alls inte lika många som de bättre. Jag tänker också på det som är positivt, tex att Agnes sover nästan en hel natt utan amning, bara det! Eller att jag och Elsa varit nästan helt sams en hel dag. För det händer inte så ofta nu när hon har sin treårs identitetskris (jag väljer att kalla det så, trots låter så orättvist, som om hon bara jävlas med oss och det stämmer ju inte).

Vissa dagar känner jag mig som en mindre lyckad mamma, som borde ha mer tålamod och kunna tackla utbrotten lite smidigare. Det borde jag kanske också. Men jag är ju inte mer än människa. Det viktiga är ändå att jag är nöjd för det mesta, och att svackorna är ett tillfälligt avbrott från det vanliga.

Det jag påminner mig allra mest om är att hur man än vrider och vänder det, och vad alla andra än kan ha för åsikter, så är det ändå jag som är

mina barns bästa mamma!

Julen varar inte till påska

Granen åkte ut idag efter att vi hade dansat runt den ett antal sånger till Elsas stora förtjusning. Den har i stort sett inte barrat alls, men nu tycker jag det räcker. Stjärnor och ljusstakar får hänga med ett tag till men tomtar och annat ligger väl nerpackade till nästa gång. Egentligen vill jag nog inte ha några tomtar framme alls, förutom dessa då från Maileg.

Men Elsa gillar det där med tomtar så vi har haft ett tomtealtare i hennes höjd i hyllan som hon fått styra och styla som hon vill. Nu går vi vidare och vårlökar i form av krokusar står på köksbordet. Snart dags att ta fram trädgårdsböckerna och drömma om hur jag ska pyssla om trädgården till våren. Jag hann inte riktigt med att ta in krukorna innan snön kom, så frågan är hur många nya som måste införskaffas...

Vårkreativitet

Med ljuset kom energin och viljan att göra tusen saker samtidigt. Just nu är projekten några stycken, men jag försöker hålla ambitionerna på lagom nivå.

Igår fick Elsa ärva en urfin utdragssäng av sin kusin Ture. Idag efter lunch premiärsov hon och det verkar lovande. Nu slipper hon fängelset som jag tycker spjälsängen är. Jag hade tänkt pyssla och sy lite, sen kommer det bilder på nyförvärvet, det lovar jag.

Imorgon är det ledig måndag och då blir det jakt på Odd Mollyblusen som jag fått syn på i en tidning. Hade just tröttnat lite grann på det märket och plötsligt var den bara där på bild och talade till mig... Vi får se om jag har tur, de där går ju som smör i solen. Sen blir det lite trädgårdspyssel om vädret tillåter och så det där syendet till Elsas sovhörna.

Ha en skön vårvecka alla! Kramar Sara ♥