God planering eller fusk?

När jag fyllde år (för en månad sedan) var jag väldigt noga med vad jag skulle få av maken och barnen. Så till den milda grad att jag faktiskt ordnade med presenten själv. Det blev ett par byxor, jag behövde verkligen det. Av pappa önskade jag mig presentkort, men för att inte fuska i detoxen bad jag om ett presentkort på en restaurang. Vindåkra Gård är ju ett av mina absoluta favoritställen och där har de ju både god mat och en underbar klädbutik, till både barn och vuxen. De har dessutom superhärlig inredning. Men då tänkte jag i alla fall att jag lika gärna njuter av maten där som att köpa kläder.

Jag vet inte om pappa tyckte synd om mig i min självvalda shoppingdiet, men det blev trots allt ett presentkort på kläderna. Så då passade jag på att skaffa det jag verkligen behöver, inte bara det som var fint och "oooh" och "wooooow". Det kan verka trist kanske, men jag behövde snygga och sköna t-shirts, så det blev det. En långärmad och en kortärmad.

Jag funderar mycket på om detta nu är fusk eller inte. Även om det var min födelsedag så känns det lite som fusk eftersom jag har styrt det själv. Om de hade gett mig samma sak utan att jag själv "styrde upp" det , så skulle det inte kännas som fusk.

Nåväl, nu finns de i min garderob och är redan sjuuukt mycket använda. Så att behovet fanns är i alla fall uppenbart. Tröjorna är helt underbart mjuka, och färgerna kanske lite typiskt svenska och tråkiga, men jag har gott om färgglada accessoarer- scarves och smycken t.ex. Ja det gäller ju att planera sin garderob nu när den faktiskt blir mindre och mindre, men bättre och bättre. Less is more, indeed!



Time out

Om min detox de luxe var mer som en sport, typ handboll, då skulle jag ha rätt till en time out. Jag skulle ta den nu och använda den till att få köpa den här. Helt ärligt. Vissa dagar är bara så tråkiga i den här detoxen. Men det roliga är: jag kommer glömma bort den igen. Jo det är jag säker på. För jag behöver den inte i min garderob. Egentligen. Måste bara beundra den lite till först... Suck... Barnen ingår inte i detoxen. Kanske Agnes behöver en ny klänning?

Man hittar den hos Petitbo, som nu alltså börjar med kläder även till mamma. Lyckos alla som inte detoxar. Verkligen. Grattis till er!

Pandoras ask

Jag öppnade den! Där fanns framförallt ett plagg som hemsöker mig nu. Dag och natt. Som skulle passa till väldigt mycket av mina redan befintliga plagg. Nu är jag riktigt less på min detox de luxe och försöker komma på alla möjliga sätt att komma runt detta så att den kan bli min. Den lilla djävulen på axeln viskar att jag snart fyller år och därför får jag köpa den till mig själv i present eftersom ingen annan kommer ge mig presenter (förutom familjen dårå). Den lilla ängeln på andra axeln gapar och skriker och blir helt hysterisk. Hon vill se mig genomföra något. För en gångs skull. För det är jag värd. För första gången i mitt liv faktiskt genomföra något. Från början till slut. På riktigt. Fan vet om ängeln inte har rätt. Jag skulle nog må bra av att faktiskt klara av detta nu. Och tröjan: tja... det är ju "bara" en Vanessa Bruno och bara i limited edition på la redoute och finns ju INTE kvar när min detox är över. Men det som finns kvar då är känslan av att faktiskt ha lyckats genomföra det här. Men så fanns det ju fler plagg som jag vill ha... Skit. J*la La Redoutekatalog. Som en Pandoras ask...


                           

                                                         Bild från La Redoute

Noa Noa höst

Härlig bild från Noa Noas höstkatalog på nätet. Ett av nyhetsmailen jag prenumererar på eftersom jag är medlem i Noa Noa club- också. Precis som i flera andra. Så klart. Undrar om de undrar var jag håller hus?

Får väl konstatera att modet till hösten är orange. Inte.alls.min.färg. Så om det inte vore shoppingdetox skulle jag nog ändå ha köpt mindre än andra säsonger. Jodå, det verkar finnas andra färger OCKSÅ, såklart. Men det stora verkar vid en snabb glimt vara orange. Bränd orange. Lejongul. Senapsgul. Varma färger- big NO NO på denna fashionista. Jag vet för jag har en personligt framtagen färgpalett. Jag är summer contrast som på ren svenska innebär kalla färger.

Okej...

men bara liiite!!! Jag erkänner. Det är lite trist att sitta och titta på kommande höstkläder när jag vet att jag inte kommer köpa något. Alls. Wtf! Vad har jag egentligen ställt till med?! Jag trodde dessutom jag tröttnat helt på ALLA odd molly-plagg men så var det visst inte. Åh, suktar...








Dessa kan man förhandsbeställa hos Country Dreams (där jag också lånat bilderna från) för en snuskig summa pengar, om man nu inte råkar gå på detox. Aaaaah, jag är nog en odd molly-f***a trots allt ;)

Detox

En del av den tiden som jag nu inte bloggat på här, har jag använt till att fundera. Jag har under ca tre-fyra års tid läst ganska många olika bloggar. Favoriterna har varierat. Jag är dessutom en riktig tidnings/magasinmissbrukare och avverkar säkert minst tio i månaden. Jag hinner förstås inte djupläsa alla, men de är ganska bläddervänliga. Det är främst inredning och mode som fångar mitt intresse, både bloggar och magasin. Genom ett av alla dessa månadsmagasin lärde jag känna Modemanifestet- de stilsmartas handbok.

Jag har fram tills nu ansett mig vara väldigt miljömedveten. Vi källsorterar, tar inte bilen i onödan för att tex köra och köpa söndagsbullar, använder rester, köper ekologiskt i möjligaste mån m.m. Men när jag sätter mig ner och funderar på riktigt inser jag att miljömedveten är så långt från sanningen man kan komma.

Jag har alltid intresserat mig för mode och inredning. Visst har det gått i perioder, men en känsla för det sköna och vackra (i mina ögon alltså) har gärna fått göra anspråk på min tid och ekonomi. De senaste åren känns det som att det har exploderat. Jag tror att vårt hem har fått nästan total makeover (mest när det gäller prylar och detaljer) och en ny stil  minst tre gånger de senaste tre åren! Bläddrar man i min garderob inser man att där hänger de senaste årens hypade kläder (jodå, självklart en hel del odd mollys, suck...).

För ett tag sedan blev jag plötsligt förbannad när jag läste en av mina favoritbloggar och insåg att bloggerskan nästan dagligen under flera veckor visade upp nyinköpta kläd- och inredningsfynd, och berättade var nånstans man fick tag i dessa habegärliga musthaves. Nej, jag blev inte förbannad på henne, jag blev förbannad på mig själv. För jag satt där och läste och oooh-ade och aaaaah-ade och tänkte på hur jag skulle spara till allt detta tjusiga som jag så klart också ville ha. Annars skulle mitt hem/garderob inte vara fulländat...

Ja, så malde jag på ett tag. Tills nu. Jag köpte boken jag nämnt ovan och har läst klart nu. Och är lite jävla irriterad på mig själv. För det är inte bloggare eller reklam eller magasin som är problemet, det är hur jag förhåller mig till dem. Hur tar jag in all inspiration och bilder? Jag tycker inte att alla köphetsande bloggerskor ska sluta köphetsa om de inte vill, jag tycker att jag som läser ska ta såååå mycket mer ansvar för hur jag omvandlar deras inlägg till min inspiration utan att det för den sakens skull betyder att jag måste köpa, köpa köpa. Förrådet dignar av nästan oanvända fina inredningsdetaljer, garderoben svämmar över av klädberg och jag sitter här och läser och klickar hem nya musthaves. Vad fasen håller jag på med!?

Härmed inleds processen detoxa mitt liv. För det handlar inte enbart om kläder utan hela min inställning till prylar, shopping, omvärld (och ekonomi förstås). Men ovan nämnda bok är i alla fall en av inspirationskällorna och jag kommer nämna flera. Man kan gå med i Modemanifestet på facebook om man känner för det. Jag har börjat med att gilla sidan och så får jag ta det ett steg i taget. Har ju som sagt mer än garderoben att detoxa...

Senaste habegäret jag klickade hem till Agnes. Om hon behövde det? Haha, näää! Det här är bara ETT exempel av många...

Jag är nog inte värst. Är helt säker på att det finns de där ute som har kreditskulder pga sitt shoppingbehov och förråd och garderober värre än mina. Och det skrämmer mig. För jag tycker att jag är tillräckligt oansvarig som jag är. Men det är aldrig för sent att börja sluta, så härmed börjar min detox de luxe, dvs ett liv i lyx som absolut inte är beroende av shopping. Lyx är något helt annat än shopping!

Mersmak

Idag hade jag min första visning av Lucky Ellen/New Phil hemma hos en kompis. Jisses så kuuuul det var! De här kläderna är ju så fina och de säljer i princip sig själva. Min stora oro från början har varit hur jag som mamma till två tjejer skulle kunna tala för pojklinjen New Phil. Samma dag som jag packade upp kollektionen då jag fått hem den försvann oron. Wow vilka fina grabbkläder, vilken kvalitet! Synd vi inte har en pojke tänker jag nu. Men jag ska nog få på lillebror ett par snyggchinos därifrån, förhoppningsvis. Har ju yngre sladdsyskon som man kan klä i de här kläderna :)

Självklart känns det som väldigt få pojkplagg i jämförelse med Lucky Ellen linjen, men det här är ju bara början. Företaget växer sakta men säkert, och jag är så glad att få vara en del av det och växa med dem! Dessutom är plaggen så fina så det är väl bra att där inte är för mycket att välja på, då ruinerar man sig ju ;) Skjortorna... Om man har en pojke som gillar skjortor så är detta tveklöst de finaste pojkskjortor jag skådat. Samma (om inte bättre) kvalitet som de finare herrskjortorna. Jag skojade med min man och sa att han minsann inte har så fina skjortor i sin garderob. Inte så många i varje fall. Han höll med, de är super!

En riktigt kul förmiddag som gav mersmak. Jag vill ha en visning till, NU! Bor du i Skåne och är nyfiken på plaggen, tveka inte att kontakta mig om du vill ha en visning. Jag kommer diiiirekt! De här kläderna måste ses live och kännas på för att man ska förstå hur fin kvalitet det är :)

Nu är det lördag med rostbiff och potatisgratäng, och en ordentligt febrig Elsa :( Stackare. Hoppas hon blir bättre snart, annars blir det doktor på måndag...

70-tal

När jag nu ändå är igång med mode måste jag bara..... WOW! Den här bilden från Elles jeansbilaga... Den ger mig såna vibbar, good feelings. Vet inte varför. Det kan vara för att kläderna påminner om hur mamma var klädd när jag var riktigt liten. Mönstrade klänningar och utsvängda byxor. Jag är född i mitten av 70-talet. Mamma var 17 år när jag föddes. Pappa fyllde 17 tio dagar senare :)

Jag minns en talangjakt eller nåt sånt som mamma var med i, tror det var i Kåseberga (alltså nu när jag skriver det verkar det så dumt att det var just där, jag har kanske drömt det, eller var det Skillinge, måste fråga mamma). I alla fall. Hon hade en hellång klänning i ungefär de här färgerna, liknande mönster. Det var inne då. Jag hade en likadan, åtminstone ungefär. Det är nog det enda vi nånsin har matchat varann med tror jag. Sen växte våra modesmaker isär kan man säga ;) Undrar om hon spelade gitarren då också eller bara sjöng? Aaaargh, såna diffusa minnen är både ljuvliga och himla irriterande. Vad är sant och vad har hjärnan geggat ihop under alla dessa år?? Med tanke på min barndom tror jag att jag romantiserat en del i efterhand för att lättare kunna leva. Men mer om det en annan gång kanske.

Quelle belle image, som sagt!

Kunde inte låta bli

att leka moderedaktör... Kopierar eller inspireras, det är frågan vad de gör  ibland de stora kedjorna. Själv har jag ett mycket kluvet förhållande till detta ämne. Om det är något jag tror jag vill använda en lång tid framöver blir det garanterat original, då ser jag det som en investering. Men ibland är det kanske ett halvcrazy trendplagg, och då går det ju bra med något billigare. men är det kopiering de kör med, eller är det inspiration och överkomligt mode för alla oss vanliga? Jag har roat mig med att sätta ihop ett spara/slösa koncept. Det är inte så svårt att finna fina plagg idag utan att de behöver kosta halva lönen. Men ibland får man ju det man betalar för i form av välarbetade detaljer och ljuvliga material. Ester Elenora och Venus de Milo hittar man tex på Miss Greta. En inspirerande webshop! Hilfigerkängorna på Scorett.

För alla rutinerade bloggare ser de här kollagen säkert jättelöjliga ut. Jag kämpade skitlänge med bootsen för att få dem lika stora. Det gick bara inte, jag förstår inte riktigt tekniken, haha! Men roligt hade jag ändå :)

Nu blir det till att knyta sig, har varit skittrött idag och dessutom varit lite febrig av mjölkstockning som tack och lov börjar ge med sig.

Elsas midsommarklänning?

Min lilla kräsna tjej har inget att säga till om. Det BLIR den här klänningen på midsommar! Men vill hon så får hon komplettera med cerise leggings (det brukar ju inte vara så varmt på midsommar), och en härlig hoodie från samma märke, nämligen Lucky Ellen! 

Dessa fina barnkläder har jag nu fått förmånen att sälja via home shopping. Så om du bor i södra Skåne och är sugen på att vara värdinna (och få finfin rabatt), lämna en intresseanmälan i mina kommentarer, så kontaktar jag dig!

Om du inte bor i Skåne men vill vara värdinna kan du gå in på Lucky Ellens hemsida och kontakta dem så hittar de en säljare till dig. Bra va?? För jag garanterar att du inte vill missa detta!

Nytt för våren är New Phil, en kollektion för grabbarna. Både New Phil och Lucky Ellen finns i storlekarna 98-152.

Mia om Molly

"Det står för det här att man ska vara så lycklig, att man är bohemisk trots att allt man handlar är skitdyrt. När alla mammor med barnvagnar kom i klunga iklädda Odd Molly, då blev jag full i skratt... Det kändes olyckligt, ängsligt. Det ska se så varmt och mysigt ut, men hur är det egentligen? Det kan man reflektera lite över. Om du inte har råd att handla Odd Molly, handla nåt annat, det blir bra. Alla har samma skit i hörnen ändå."

Det säger Mia Skäringer i nummer tre av tidningen Yourlife. Lite kul för jag har ju varit ganska Odd Mollyfrälst ett tag men nu börjat tröttna lite. Några modeller är fortfarande "vill ha", men efter ett tag blir det same-same. Läser man dessutom en del bloggar som jag gör så matas man med inte bara Odd Molly, utan även andra märken som är i ropet nu. Efter ett tag känns det som det blivit modekostymen nummer ett. Detta beror givetvis på vilka bloggar man väljer att läsa, för det är ju valfritt. Men några av dem jag ibland kikar in på ger faktiskt en känsla av det som Mia säger, olyckligt, ängsligt... Och tänk! Det finns de som döper sin blogg till något med märkesnamnet i, haha, inte klokt egentligen. Nästan som en sekt. Så efter att ha läst de där raderna började jag tänka lite. Vad är det som gör att jag köper plaggen? Är jag också fast i denna "ängsliga" sekt bara för att jag råkar gilla några av dem? Är det en ängslan att inte hänga med om jag inte har dem? Inte signalera rätt saker... 

Jag kom fram till att jag bär mina Odd Mollyplagg med glädje och känner mig lika välklädd varje gång. Än så länge har jag inte ångrat något köp, men så har jag inte heller råd med hur många plagg som helst så de väljs med omsorg. Framförallt skulle jag ju aldrig köpa något bara för att det står Odd Molly på, och hittar jag ett snyggt plagg struntar jag i var det kommer från. Det här skriver jag inte för att verka präktig och oängslig, jag har reflekterat en del över det.Viktigast för mig är att känna mig bekväm och snygg, och inte spränga budgeten eller tumma på kvalitetskraven alltför mycket. Jag gillar bohem/romantikstilen och blandar dyrt och billigt. I höst och vinter har det t.ex. blivit en del billiga plagg från de stora kedjorna. Det är bra när man är i en mellanperiod som jag, mellan bebisbula och bikiniform ;)

Mitt näst mest använda plagg i höst och vinter är från en av de billigare kedjorna. Men mitt allra mest använda har utan tvekan varit min senaste Odd Mollykofta. Varm och rejäl och det bästa av allt, i en färg som går till precis allt! Den har ett ganska lågt pris per användning redan, och lägre lär det bli. Och nej. Det känns inte ängsligt alls, men jag förstår vad Mia (som jag beundrar och respekterar) menar. Det var en intressant synvinkel och nyttigt att fundera över, för de kostar ju som sagt en del...

Sommarkänslor

Nu var det ju ett tag sedan... Har varken haft tid eller inspiration tidigare.

Äntligen kom sommaren, med helt otrolig värme! Idag har vi inte gjort mycket. Elsa har badat i sin pool och jag har tittat på :) Jag försöker att bara göra det jag verkligen vill (och Elsa), men ibland kommer ju tvungna saker med in i bilden också... Nästa vecka börjar K:s semester, så på måndag åker vi tillsammans med mamma, John, 2 x småbröder, och lillasyster med en kompis till Donsö utanför Göteborg. Vi var där i fjol också och hade strålande väder. Fiskade krabbor och grillade och umgicks. Vi försöker att inte skruva upp förväntningarna på vädret, men det kommer i alla fall att bli hur mysigt som helst.

I mitt senaste (mycket gamla) inlägg skrev jag om Odd Molly jakt. Det blev bingo i Hörby! Stället heter Idyll Interiör och Mirjam som har det är hur gullig som helst. Hon skickade hem blusen till mig utan att ta betalt för frakten, sedan lade hon dessutom med en urgullig berlock med en liten "hemlig" lapp inuti. Där stod det "You make the whole world smile, may all your wishes come true". Bättre service har jag aldrig varit med om! Nedan får ni smakprov.

Hoppas nu att det inte dröjer alltför länge tills vi "hörs" igen, ska försöka bättra mig ;)

Ha det gott i sommarvärmen, kramar Sara ♥