söndag 28 augusti 2011

På begäran

Bostonpaj
En pajdeg från USA som blev mycket populär efter andra världskriget.



Det här är ett enkelt och gott recept på pajdeg som passar mig alldeles utmärkt då jag hatar att stå och knipa ihop mjöl och smör med fingrarna. Jag är inte rädd för att bli smutsig, det har något att göra med att degen sätter sig under naglarna *ryyys*. Den blir krispig och "bladig". Jag har multiplicerat receptet med 1,5 för att få det att täcka vår pajform, man får nog prova sig fram. En paj är så lätt att variera, men jag beskriver här vad som är i pajen på bilden.

Pajdeg:
3 dl vetemjöl
1 kryddmått salt
1/2 dl mjölk
1 dl olja

Blanda mjöl och salt. Tillsätt olja och mjölk. Arbeta snabbt samman till en deg. Platta ut degen i formen och nagga med en gaffel, eller platta till och lägg i en påse. Låt den ligga i kylen ca 30 min innan den förgräddas i ugnen. Kavla ut degen mellan två smörpapper om du inte redan tryckt ut den i formen, förgrädda i ca 10 min i 200-225 grader varm ugn.

Jag fyllde min paj med ett litet stånd snabbt kokt broccoli, lite fräst salladslök, en liten paket fetaost i tärningar och ca 1-1 1/2 del riven prästost. Sedan hällde jag över en äggstanning blandad på tre ägg och ca 2 dl mjölk (de flesta recept är det 3 dl mjölk men jag tycker inte det blir lika bra).

Jag gräddade sedan allt i ca 30 min.

Gott gottigottgott!

fredag 19 augusti 2011

Pandoras ask

Jag öppnade den! Där fanns framförallt ett plagg som hemsöker mig nu. Dag och natt. Som skulle passa till väldigt mycket av mina redan befintliga plagg. Nu är jag riktigt less på min detox de luxe och försöker komma på alla möjliga sätt att komma runt detta så att den kan bli min. Den lilla djävulen på axeln viskar att jag snart fyller år och därför får jag köpa den till mig själv i present eftersom ingen annan kommer ge mig presenter (förutom familjen dårå). Den lilla ängeln på andra axeln gapar och skriker och blir helt hysterisk. Hon vill se mig genomföra något. För en gångs skull. För det är jag värd. För första gången i mitt liv faktiskt genomföra något. Från början till slut. På riktigt. Fan vet om ängeln inte har rätt. Jag skulle nog må bra av att faktiskt klara av detta nu. Och tröjan: tja... det är ju "bara" en Vanessa Bruno och bara i limited edition på la redoute och finns ju INTE kvar när min detox är över. Men det som finns kvar då är känslan av att faktiskt ha lyckats genomföra det här. Men så fanns det ju fler plagg som jag vill ha... Skit. J*la La Redoutekatalog. Som en Pandoras ask...


                           

                                                         Bild från La Redoute

lördag 6 augusti 2011

5 år

För fem år sedan vid den här tiden stod jag glad, trött, pirrig och kanske liite dagen efter i mina svärföräldrars trädgård. Jag minns att jag hade min brunmönstrade städtantsklänning på mig. Och min alldeles nya glänsande vigselring förstås. Sida vid sida med min alldeles nyputsade förlovningsring. Och jag stod sida vid sida med K och öppnade presenter och skrev lista... Och åt brunch med de bröllopsgäster som orkat stiga upp.

Fem år. Vi ville fira vår femårsdag igår såklart. Tanken var först att vi skulle beställa hem mat (alltså hämta, finns nog ingen delivery till Skabersjö att räkna med ;)). Vädret var inte lysande men jag kände för att gå ut och jag längtade efter havet. Så vi packade audin full av ungar och skötväska och kläder och så drog vi in till Västra Hamnen.

Salt & Brygga. Den 5 augusti 2011. Glömmer sent denna magiska kväll. Vi hade så mysigt. När vi åkte hemifrån regnade det. När vi kom in till Malmö var det uppehåll men grått.
Och då piggar ett glas champagne alltid upp, oavsett väder:)


Medan jag tog en egobild passade Elsa på att göra grimaser i spegeln...


...som för övrigt gjorde stor succé. Hade inte den funnits vet jag inte om vi fått så mycket "madaro" (matro för er som inte förstår österlenska).



Salt & Brygga är skånes första Svanenmärkta resaurang. De arbetar med lokala råvaror, det mesta ekologiskt. Så jag passade på att beställa variationer på Skabersjölamm (!) med kantareller och getost och guuuuuuuuuuud vad gott!!! Bästa jag ätit på väldigt länge. K tog torskrygg och barnen rimmad kokt oxbringa. Allt supergott. Och inom rimlig tid. Eftersom vi hade barnen med var vi tidiga och kunde få äta i lugn och ro innan de började bli gnälliga. Maten var snabbt ute och det är ett stort plus i kanten. De senaste gångerna jag varit ute och ätit har jag blivit så jäkla besviken på servicen, men inte igår. Det är nog inte så lätt alla gånger att servera en "gammal" servitris. Jag har höga krav...

När vi kom var det som sagt grått och trist på himlen, men Elsa tyckte det var spännande ändå att titta på båtarna och leka bland trätrapporna.




Men sen efter maten sprack det upp! Och vi kunde gå till Bar Italia och få oss en äkta italiensk gelato. Finns väl inget som slår italiensk glass tror jag!




 Efter glassen lite "spontan"posing. Inte helt lätt med två hoppiga kids och ett fladdrande hår. Det är ju aldrig vindstilla där nere...




Jag undrar om himlen kan visa sig vackrare än vid havet. Och silhuetterna där borta- det är min familj. Min underbara man och våra två underbara barn. Det här är en av de finaste bilderna på länge.



Jag bär med mig detta i mitt hjärta länge, så länge jag lever...