Fotografering

Det var lite stressigt i morse. Elsas tänder blev med nöd och näppe borstade, men håret struntade jag i. Det låg fint runt hennes ansikte ändå och hon brydde sig inte själv. När vi svänger in på parkeringen ser jag att alla är samlade mitt på gården, både barn och ledare. HELVETE, det är fotografering idag! Okej så hon blir fotograferad i oborstat hår och en alldeles jättesmutsig fleecetröja. So what tänker jag sen. För det måste jag ju tänka, det är redan för sent. Vi kommer sådär på pricken nio och jag skyndar henne att gå till de andra, det är visst fotografering idag, lite försök till klämkäck sådär. Och vi mammor får inte ens vara här så nu hänger jag upp dina kläder och så kör jag direkt sen. Okej? Hej då!

Jag springer upp och hänger hennes extrakläder, springer ner, slår en blick mot klungan där på bänken och hittar hennes vitblonda rufs mitt i. Hennes ögon möter mina. Jag kan inte tolka blicken... Är hon glad, ledsen, nyfiken??!! Äsch, slappna av mamman, den enda som bryr sig om hur fotot blir är du själv. Petig som du är. Med tanke på förra året då jag stod och flätade hemmes hår omsorgsfullt och valde ut den perfekta tröjan, och hon ser alldeles vindögd ut på alla bilderna (nån konstig skugga, fotografens fel!) så kanske det till och med blir bättre i år. När vi inte anstränger oss. Au naturel kanske är bäst!? Hon är fin hur som helst, min stora lilla tjej. Min fina Elsa. Hoppas hon får en rolig dag i alla fall. Men tänk om hon hade tandkräm kvar på kinden! SLAPPNA AV SARA! Men...

Två år, på båt till Donsö, alldeles jättevacker med rufs i håret!