På begäran

Bostonpaj
En pajdeg från USA som blev mycket populär efter andra världskriget.

Det här är ett enkelt och gott recept på pajdeg som passar mig alldeles utmärkt då jag hatar att stå och knipa ihop mjöl och smör med fingrarna. Jag är inte rädd för att bli smutsig, det har något att göra med att degen sätter sig under naglarna *ryyys*. Den blir krispig och "bladig". Jag har multiplicerat receptet med 1,5 för att få det att täcka vår pajform, man får nog prova sig fram. En paj är så lätt att variera, men jag beskriver här vad som är i pajen på bilden.

Pajdeg:
3 dl vetemjöl
1 kryddmått salt
1/2 dl mjölk
1 dl olja

Blanda mjöl och salt. Tillsätt olja och mjölk. Arbeta snabbt samman till en deg. Platta ut degen i formen och nagga med en gaffel, eller platta till och lägg i en påse. Låt den ligga i kylen ca 30 min innan den förgräddas i ugnen. Kavla ut degen mellan två smörpapper om du inte redan tryckt ut den i formen, förgrädda i ca 10 min i 200-225 grader varm ugn.

Jag fyllde min paj med ett litet stånd snabbt kokt broccoli, lite fräst salladslök, en liten paket fetaost i tärningar och ca 1-1 1/2 del riven prästost. Sedan hällde jag över en äggstanning blandad på tre ägg och ca 2 dl mjölk (de flesta recept är det 3 dl mjölk men jag tycker inte det blir lika bra).

Jag gräddade sedan allt i ca 30 min.

Gott gottigottgott!

Pandoras ask

Jag öppnade den! Där fanns framförallt ett plagg som hemsöker mig nu. Dag och natt. Som skulle passa till väldigt mycket av mina redan befintliga plagg. Nu är jag riktigt less på min detox de luxe och försöker komma på alla möjliga sätt att komma runt detta så att den kan bli min. Den lilla djävulen på axeln viskar att jag snart fyller år och därför får jag köpa den till mig själv i present eftersom ingen annan kommer ge mig presenter (förutom familjen dårå). Den lilla ängeln på andra axeln gapar och skriker och blir helt hysterisk. Hon vill se mig genomföra något. För en gångs skull. För det är jag värd. För första gången i mitt liv faktiskt genomföra något. Från början till slut. På riktigt. Fan vet om ängeln inte har rätt. Jag skulle nog må bra av att faktiskt klara av detta nu. Och tröjan: tja... det är ju "bara" en Vanessa Bruno och bara i limited edition på la redoute och finns ju INTE kvar när min detox är över. Men det som finns kvar då är känslan av att faktiskt ha lyckats genomföra det här. Men så fanns det ju fler plagg som jag vill ha... Skit. J*la La Redoutekatalog. Som en Pandoras ask...


                           

                                                         Bild från La Redoute

5 år

För fem år sedan vid den här tiden stod jag glad, trött, pirrig och kanske liite dagen efter i mina svärföräldrars trädgård. Jag minns att jag hade min brunmönstrade städtantsklänning på mig. Och min alldeles nya glänsande vigselring förstås. Sida vid sida med min alldeles nyputsade förlovningsring. Och jag stod sida vid sida med K och öppnade presenter och skrev lista... Och åt brunch med de bröllopsgäster som orkat stiga upp.

Fem år. Vi ville fira vår femårsdag igår såklart. Tanken var först att vi skulle beställa hem mat (alltså hämta, finns nog ingen delivery till Skabersjö att räkna med ;)). Vädret var inte lysande men jag kände för att gå ut och jag längtade efter havet. Så vi packade audin full av ungar och skötväska och kläder och så drog vi in till Västra Hamnen.

Salt & Brygga. Den 5 augusti 2011. Glömmer sent denna magiska kväll. Vi hade så mysigt. När vi åkte hemifrån regnade det. När vi kom in till Malmö var det uppehåll men grått.

Och då piggar ett glas champagne alltid upp, oavsett väder:)

Medan jag tog en egobild passade Elsa på att göra grimaser i spegeln...

...som för övrigt gjorde stor succé. Hade inte den funnits vet jag inte om vi fått så mycket "madaro" (matro för er som inte förstår österlenska).

Salt & Brygga är skånes första Svanenmärkta resaurang. De arbetar med lokala råvaror, det mesta ekologiskt. Så jag passade på att beställa variationer på Skabersjölamm (!) med kantareller och getost och guuuuuuuuuuud vad gott!!! Bästa jag ätit på väldigt länge. K tog torskrygg och barnen rimmad kokt oxbringa. Allt supergott. Och inom rimlig tid. Eftersom vi hade barnen med var vi tidiga och kunde få äta i lugn och ro innan de började bli gnälliga. Maten var snabbt ute och det är ett stort plus i kanten. De senaste gångerna jag varit ute och ätit har jag blivit så jäkla besviken på servicen, men inte igår. Det är nog inte så lätt alla gånger att servera en "gammal" servitris. Jag har höga krav...

När vi kom var det som sagt grått och trist på himlen, men Elsa tyckte det var spännande ändå att titta på båtarna och leka bland trätrapporna.

Men sen efter maten sprack det upp! Och vi kunde gå till Bar Italia och få oss en äkta italiensk gelato. Finns väl inget som slår italiensk glass tror jag!

 Efter glassen lite "spontan"posing. Inte helt lätt med två hoppiga kids och ett fladdrande hår. Det är ju aldrig vindstilla där nere...

Jag undrar om himlen kan visa sig vackrare än vid havet. Och silhuetterna där borta- det är min familj. Min underbara man och våra två underbara barn. Det här är en av de finaste bilderna på länge.

Jag bär med mig detta i mitt hjärta länge, så länge jag lever...

Jag ger bort armband...

i kärlekens, vänskapens, demokratins och fredens tecken. Läs HÄR.

KÄRLEK!

Noa Noa höst

Härlig bild från Noa Noas höstkatalog på nätet. Ett av nyhetsmailen jag prenumererar på eftersom jag är medlem i Noa Noa club- också. Precis som i flera andra. Så klart. Undrar om de undrar var jag håller hus?

Får väl konstatera att modet till hösten är orange. Inte.alls.min.färg. Så om det inte vore shoppingdetox skulle jag nog ändå ha köpt mindre än andra säsonger. Jodå, det verkar finnas andra färger OCKSÅ, såklart. Men det stora verkar vid en snabb glimt vara orange. Bränd orange. Lejongul. Senapsgul. Varma färger- big NO NO på denna fashionista. Jag vet för jag har en personligt framtagen färgpalett. Jag är summer contrast som på ren svenska innebär kalla färger.

Två månader

Nu har det gått två månader sedan min detox de luxe startade. Vad har hänt sedan dess då?

• Jag har ännu inte använt alla plagg ur min sommargarderob.
• Jag tycker ändå att jag saknar sommarklänningar... 
• Jag har sagt upp en massa nyhetsmail och facebook från favoritföretag och butiker. Jag blir irriterad när det dyker upp fler och fler och undrar hur många det egentligen är!?
• Jag har inte fönstershoppat på nätet en enda gång tror jag. Inte vad jag minns i alla fall.
• Jag har varit inne i någon enstaka butik och blivit lite arg på mig själv för detta detox-påhitt när jag sett så mycket fint!
• Jag har hittat en likasinnad i Shopstop-Ann. Titta in till henne och heja på där med vetja!
• Jag har börjat klura en hel del på vad som verkligen är MIN stil, vad som klär mig och vad som är "must have bullshit" enligt magasin och butiker. Det är fan svårt. Skitsvårt! Kanske måste jag sluta läsa tidningar och bloggar ett tag för att komma tillrätta... Det känns dock som en sista utväg!.
• Jag har fått tre höstkataloger men bara tagit mig tid till att bläddra förstrött i en (HM's, skitmode btw- inte mina färger alls), de andra ligger kvar med plasten på.
• Har diskuterat detta med min man som oroligt undrade om det även gäller underkläder. Hur ska jag tolka detta? Vågar inte fråga, kan ändå inget göra åt det...
• Har insett att jag har ett par jeans. Ett par. Som dessutom är trasiga på knät (vilket ju iofs är modernt men...). Till den 25 maj 2012 har jag ett par jeans att knata runt i. Ett par. ETT PAR!

Sist vill jag bara säga att jag haft lite semester på Österlen under stor del av förra veckan och jag har haft förinställda inlägg här på bloggen. Därför har det inte heller varit någon kommentar om det hemska som hänt i Norge. Men jag undrar: finns det ord? Finns det verkligen ord för det hemska som drabbat så många oskyldiga? Jag har uppskattat mitt lilla liv oändligt mycket extra den här helgen, och mina nära och kära.

Ta hand om varandra!

Hoppsan!

Vad har vi här då? En liten tjolanta som upptäcker världen. Naaaaw! Jodå, det är vår egen bokhylla hon rumsterar runt i. Nu kanske ni undrar varför i hela friden vi har såna där saker i barnhöjd...

Jo ser ni, vår filosofi är att barn är utforskare. De vill känna, klämma, smaka, prova, testa, fingra, klappa, kasta, smeka.... Om de inte gör det hemma så gör de det så fooort de får tillfälle. När Elsa var liten plockade vi nog inte bort någonting alls av våra ömtåliga saker eller ändrade inredningen. Och om jag inte minns fel gick heller inget sönder. Agnes har nyss upptäckt den här hyllan. Hon får pilla och peta, under bevakning förstås, men inget har tagits bort pga lilla fröken. Visst, går något sönder är det trist, men det får vi räkna med ju, med den här filosofin. Jag kommer inte bli arg eller hysterisk för det, det finns liksom med i beräkningarna.

Har jag nu minnet i behåll så tror jag minsann att Elsa heller aldrig var särskilt klåfingrig hemma hos andra som liten, eftersom hon var van vid att få känna och klämma försiktigt. Det var helt enkelt inte lika spännande efter ett tag, inte heller hos andra. Så tror vi och så gör vi. Men vi har fått kommentarer av andra föräldrar som tycker det är jobbigt att DE får springa efter sina barn hemma hos oss. Well, de har ju plockat undan allt hemma hos sig själva. I rest my case...