Kaos

Googlade på trots och hittade den här texten här:

"En del barn är alldeles ovanligt trotsiga, envisa, krävande och utmanande. De barnen är inte sällan tidigt utvecklade och är starka, fantasifulla och begåvade. De utmanar ständigt sina föräldrar (men brukar vara lätta att ha att göra med på dagis). Därför är det svårt och slitsamt att vara föräldrar till dem. Periodvis kan de skapa kaos och förtvivlan i familjen och de kräver ett extra starkt motstånd.


Att tänka på

• Ett trotsigt barn behöver motstånd. Det är inte fel att våga sätta stopp, bli arg och hindra barnet. Det är tvärtom viktigt, genom att ge motstånd hjälper vi barnet framåt i utvecklingen. Därmed inte sagt att vi måste ta alla konflikter - det kan bli outhärdligt många. Ibland måste vi "välja våra krig".

• Mitt i en intensiv trotsperiod känns det som att den aldrig kommer att ta slut. Men den tar slut och ofta följs trotsperioden av en ovanligt lugn period.

• Det är svårt att vara lugn och konsekvent när det stormar som värst. Det är naturligt att man som förälder växlar mellan att hota, skrika, straffa, övertala, gråta och muta. Det mår barnet inte dåligt av.

• Barn är olika. En del gråter istället för att skrika då de trotsar. Därför kan vi inte alltid behandla syskon på samma sätt. "

Ja- vad säger man?? Måtte det vara sant att barnet inte mår dåligt av att man som förälder skriker och allt ovan nämnda, cause we do it a lot! Min annars så lugna och dämpade man blir helt flippig i Elsas raseristunder. Att jag blir det är inget nytt, för sån har jag alltid varit ;) jo- så det är ju inte på frågan var hon har det ifrån. Den lugna perioden som de beskriver, den ser jag fram emot...

Den här texten kommer jag behöva gå tillbaka till och läsa varje dag känner jag, för att veta att min unge är ett skolboksexemplar av en stark, fantasifull och begåvad krabat. För just nu, ärligt talat, tycker jag det var skönare när hon hade feber och var helt utslagen för någon dag sedan. Och det känns hemskt att tänka så om min lillfia som är så fin och mysig ibland. När det inte är kaos. Stackars Agnes som lyssnar på allt detta galande, kan det vara bra för henne? Hon får men för livet, hihi...

Nåja, kanske är jag ingen dålig förälder med världens sämsta tålamod ändå, utan har världens klokaste barn bara. Det tröstar lilla mig en hel del just nu! Jag älskar ju min lillskrutta så mycket, även om jag i stundens hetta tvivlar.

Sötaste finaste älsklingen, vad det gör ont att se dig så förtvivlad och arg varenda dag, från morgon till kväll...