Ja hihi, visst är det roligt? Roligt att få äta upp sina egna ord. Ännu roligare att kasta dem över mig kanske den som säger det har, vad vet jag? Men någon slags upprättelse blev det kanske, kanske har man känt sig kränkt av mina "antirosa" ord när jag sade dem. Okej, men då är det bra nu i alla fall. Fast sådana reaktioner säger mer om den andra personen än det gör om mig egentligen, så jag ska inte lägga ner mer energi på det nu. C´est passé...
Något som inte var rosa på dopet var i alla fal dukningen, den var lila. Det var inte så lätt att få det snyggt med udda stolar och trångt så in i vassen. Men som sagt, finns det hjärterum så finns det stjärterum :) Jäklar vad tiden rullar på, det är ju flera veckor sedan dopet nu... Hjälp! Lillan har börjat med smakportioner och allt, så stor har hon alltså blivit. Jisses.
Men bara en sista sak angående det där med att tycka saker. Säg den mamma som innan hon var mamma inte har sagt och tänkt och tyckt saker som hon själv absolut inte tänkte göra själv när hon fick barn. När man är där så förstår man. Och ibland ler man åt sig själv och sina ord innan man blev förälder. Men att vara illvillig och lite retsam om det mot varann, näää, det smakar bara beskt, så sluta med det! Mammor, stötta varann och hav förståelse. I need it, you need it back!
1 kommentar:
Hej sara!
Waoo så fin dukning. Jag gillar lila!!
Håller med dig! Jag ler åt mig själv ofta när jag tänker på hur jag trodde livet med barn var innan jag väl fick dom. Galet! Man kan inte veta.
Ja det var verkligen en sjuk kommentar du fick av hon. Har hon inte varit där själv eler har hon glömt. Man vill bara SOVA! Man tror ju inte man kommer överleva o då e det det sista man vill höra.
Fin blogg du har o fint hem!
Tack för du tittar in hos mig!
Kram/ Jennifer/EDEN
Skicka en kommentar