..la mer
...les fleurs
...les belles yeux de ma petite fille
Det vackraste i livet får vi gratis. Se bara... Är det blåsippor? De växte i alla fall i vår trädgård i våras... Stranden finns i uuuunderbara Skagen, där vi var för snart fem år sen på vår bröllopsresa. Fem år... Shit vad tiden går fort. Jag vill dit igen. Älskar stället. Kanske för att det påminner om mitt "eget" älskade Simrishamn.
Ja, jag börjar längta hem nu. Inte för att vi inte har det bra där vi är, utan för att havet fattas mig. Såå mycket. Elle me manque, la mer... Jag saknar att ta hunden med mig, gå ner på "min" strand, och lyssna på havet. Det har alltid något att säga mig. Det renar mig alltid. Det fattas mig. Det blir aldrig samma sak på den här sidan Skåne... Nästa gång vi är hemma ska jag ta mig tiden. Att gå dit ensam, med hunden. Inga barn som överröstar, bara Poseidons kloka ord som viskar till mig (och en hund som käkar tång och döda måsar).
Min nya header gjorde jag utan att tänka på varför. Det bara blev så. Sen insåg jag det här med hemlängtan. Vi är ju hemma i Simrishamn ganska ofta, men då blir det liksom ingen kvalitetstid med bygden, bara familjen (vilket jag ju i och för sig är mycket glad för också!). Jag hoppas vi tar oss tid att njuta av "vårt" Österlen lite mer denna sommaren.
Rubriken på inlägget förresten- är inte det en refräng på en gammal schlager från typ, nittonhundrafrösihjäl? Rubriken på bloggen, det är bilder från stranden i Simrishamn, och en liten mysig gata där man skymtar vår coola stenkyrka långt i bakgrunden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar