Mors dag

Att vara mamma är unikt, även om så många är det. Det är en speciell känsla som inte riktigt går att ta på. Man älskar så det gör ont och vissa dagar känner man inte igen sig själv. Det finns ingen som kan göra mig så glad som mina barn, de är verkligen en gåva. Uttrycket "skaffa" barn är egentligen helt galet, men jag har nog själv råkat använda det ordet nån gång. Man "får" barn, de är en gåva. Det är faktiskt inte alla förunnat.

En dag när jag gäspade stort och sa att jag var trött på grund av barnen sa min fina vän: "Du har i alla fall barn att väckas av mitt i natten". Jag önskar henne barn mer än någon annan, hon kommer bli finaste mamman. För hon kommer bli mamma en dag, på ett eller annat sätt, det vet jag. Och hon kommer älska dem så det gör ont, och hon kommer gäspa för att hon inte sovit på natten. Och jag kommer le och tänka att hon förtjänar det ;) Båda delarna alltså. För moderskapet är ju så. Man älskar så det gör ont och man blir tokig av trötthet, omvartannat. Men inget utesluter det andra. Omtumlande.

Jag ska krypa ner nu, så jag får vila ögonen lite innan Agnes kommer över till mig. Imorgon ska jag byta planteringsbord till det nya jag fick i morsdagspresent. Och jag ska ömsint plantera om min pelargon som Elsa hittade i ett grönt hav av växter. Mitt i det gröna stack en illröd pelargon fram. Den hade hon pekat på och sagt: Den ska jag köpa till mamma. Kärlek :)

Skrangligt och charmigt förvisso, men snart utbytt. Benen kommer dock troligen att bli stommen till ett "utekök".