Excusez moi...

men det var ju några tröga skåningar! I alla fall i den här delen av Skåne. Jag har inte alls fått ihop så många visningar av Lucky Ellen som jag hade hoppats och trott på. Var heeelt säker på att kläderna mer eller mindre sålde sig själva.

Jag har förstått att det är många som köper Pomp de lux till sina ungar nu. Me and I verkar vara mer "ute". Blingo går väl också bra tror jag... Men hej och hå vad hände med mångfalden? Min svägerska berättade att i deras by verkar Pomp de lux vara alla barns "uniform" i förskola och skola. Guuuud vad trist i så fall, och hur ska vi då kunna hjälpa barnen att bli självständiga och ha på sig vad de själva vill och inte vad "alla andra" har? Jag förespråkar nämligen inte heller att heeeela outfiten ska vara Lucky Ellen, man kan ju mixa så det blir lite mer personligt och charmigt. Eller är jag helt ute och reser här?

Well well, skam den som ger sig. Nu bjuder jag i alla fall in till reavisning och utförsäljning av provkollektion på tisdag kl 18. Så om du råkar bo i närheten av Malmö och är intresserad av att komma går det bra att kontakta mig, du är varmt välkommen! Får se hur många som uppskattar kvalitet och genomtänkt design och vågar bryta mot uniformerna ;)

Till hösten blir det eventuellt några vuxenstorlekar på vissa av plaggen. Kan det locka människorna tro? Får bli en mer aggressiv lansering av plaggen till hösten tror jag. För inte ger jag upp. Skånska barn har också rätt att vara snyggt klädda!

by Kuskhuset

Så heter mina smycken. Jag har bestämt mig. Det är sååå kul att tänka ut design och skapa utifrån en tanke och idé, men inte sjutton kan jag bära alla smycken själv! Det hinner jag inte, så mycket som jag pysslar (okej jag har ju barn också men ändå tillräckligt med tid för att göra för många för att hinna bära själv visar det sig, ok?). Oftast går jag efter devisen att det enkla är det vackra, men ibland kan jag bre på med bling bling.

Hur som helst så har jag bestämt mig. Det finns nu en blogg med smyckena och tanken är att man ska kunna köpa mina alster. Min stora stolthet är pridesmycket. Inte för att det är svårt att göra utan för att jag kom på tanken. Att göra gott samtidigt. Har redan fått positiv respons på det och hoppas ju nu att fler ska gilla det. Både smycket och tanken bakom.

Under dagarna kommer jag försöka fylla på med armband, örhängen och fler halsband, men det tar lite tid att fota och lasta ner på bloggen...

Det är ingen vanlig dag

för det är Elsas födelsedag! Fyra år sedan det lilla knytet kom till världen och vände upp och ner på min värld... Hon vänder fortfarande upp och ner på den ;) Min fina stora tjej som inte tjatar om annat än att bli "lövetbarn" (storavdelningen på fsk). Önskar sig en riktig Hello Kittykamera som jag tyvärr inte lyckats hitta. Men det verkade helt ok i morse med Prinsessan Lillifeekläder, en lupp, halsband och lite godis. Hon undrade dock när hon var klar om det fanns mer paket. Idag ska vi ha ett eget litet kalas själva, och på söndag blir det först barnkalas och sedan vuxenkalas. Mycket att se fram emot i juni varje år... Nähä, dags att hämta på förskolan, sedan åka och köpa maten hon önskat sig: köttbullar, bacon och skruvpasta. Och glass förstås:)

Agnes blir förresten nio månader idag! Stora tjejen som både kryper och reser sig... Hurra hurra för mina fina ungar!

I am my own special creation

Häromdagen när vi satt och pratade hemma hos R om utbildning, jobb och framtid fick jag frågan om vad jag skulle göra om jag fick göra om någonting. Jag behövde inte ens tänka, jag svarade på en millisekund: när det gäller ALLT i mitt liv vill jag inte ha det ogjort! Precis allt som hänt mig under hela mitt liv är det som har format mig och gjort mig till den jag är. Även utbildningar och arbeten, lyckade som mindre lyckade. Har ju haft en del psykopatiska chefer genom åren till exempel, men gud vad de lärt mig mycket om människor.

Min uppväxt har varit kantad av konstiga saker, vissa som jag inte skulle önska någon annan, men det är min uppväxt i alla fall och den vill jag ha kvar. Även om jag är lite kantstött så är det jag- med allt vad det innebär. Det som inte dödar det härdar och jag lever ju :) Ibland vet jag att jag beter mig på ett visst sätt för att jag varit med om saker eller för att jag är den jag är, och jag lär mig dagligen att förhålla mig till mig själv och mina tankar och min syn på mig själv (och mina föräldrar). Det är alla dessa händelser dag för dag som format mig, jag är den här personen för allt det som hänt och allt det jag gjort. Om jag inte kommit in på lärarhögskolan t.ex. vad hade jag gjort då? Skit samma nu är jag här.

Fråga mig då hellre vad jag vill göra i framtiden. För det kan jag bestämma över. Men dåtiden vill jag bara ha lärt mig saker av, inte önska att den vore annorlunda. För det är bra, även om det var dåligt. Förstår ni? Jag kan inte ta tillbaka något och det vill jag inte. Jag önskar dock att jag kunde träffa mig själv i 20-års åldern och säga: "Du, det är okej. Du får vara den DU vill. Du behöver inte forma dig efter vad du tror att alla andra tycker är bra. Du behöver inte låtsas eller göra dig till för någon. Gör dig själv lycklig så kommer du kunna göra andra lyckliga också." Det önskar jag att jag kunde säga till lilla mig själv då...

Men nu vet jag. Jag spelar inga spel längre. Jag är den jag är och har hittat en grundtrygghet i mig själv. Självkänslan är bättre. Inte bra, bättre. Men jag tar små små steg varje dag. Jag önskar verkligen att jag kan bidra till att mina barn växer upp med stark självkänsla, att jag kan ge dem redskapen. Att jag inte glömmer bekräfta dem för det de är, varje dag. Att de vågar vara sig själva och stå upp för sig själva. Inte tar nån skit. Inte klandrar sig själva när någon i deras närhet mår dåligt. Jag önskar dem det för det är värda det. Alla barn är värda det. Men ibland blir det fel, och då är det tur att människan är så finurlig att vi klarar resa oss igen. Och att vi har personer runt omkring som står när vi andra faller. Som fångar oss. Som hjälper oss tills vi kan stå själva igen. Så att vi kan gå vidare och vara vi- var och en unik!

Koll på pengarna

I want my money right where I can see them- in my garden!

Även om jag sparar in pengar nu genom att inte köpa något till hemmet eller garderoben så rullar de ändå, på något outgrundligt vis. Därför är det nog ganska bra att skriva kassabok tänkte jag, så att jag kan göra det tydligt för mig själv hur jag spenderar tillgångarna. Jag har alltid varit förtjust i vackra skrivböcker (kanske ärftligt, mamma är också sån :)) så den här fina hittade jag i mina gömmor. Passar perfekt till mina ekonomianteckningar!

Kassan är skralare än någonsin då jag ju är föräldraledig men som jag skrev i tidigare inlägg vill jag gärna unna oss en vacker trädgård. Den har aldrig varit så här fin och välorganiserad tidigare så länge vi bott här. Det känns kul att slippa gå och tänka "om vi bara hade..." hela tiden där ute. Man kan säga att jag nu varje dag går och tittar på och pysslar om våra pengar. Och det är inte dåligt det ;)

En del är faktiskt gratis. Dagens spartips är att fråga familj, vänner och bekanta på våren om de har några perenner de behöver dela, oftast behövs det efter ett tag. Det har vi gjort och fått ihop till en hel del (som jag inte ens kan namnet på, men vet att vi har fått daggkåpa och prästkrage av svärföräldrarna, plus nån till).

Detoxen är inte ett problem än så länge, men vad är det nu- bara 1 1/2 vecka sedan jag började. Har ännu inte sett nånting jag vill/"måste" ha. Däremot har det droppat in grejer på posten som jag beställt innan jag fattade detoxbeslutet. De har jag lite svårt att förhålla mig till. Ska jag skicka tillbaka eller behålla? Det lutar i alla fall åt att behålla det. Lite kläder till Agnes och skor till mig, skor som jag antagligen kommer använda flitigt hela sommaren. Eller är det bara en dålig ursäkt? Äsch, jag går och provar dem en gång till så får vi se...

Ps: Citatet ovan är egentligen - in my closet. Gissa vem? Carrie i SATC förstås!!!

Sommar och skit...

... under naglarna, precis som det ska vara. SOM jag har grejat i trädgården de senaste dagarna. Har fått till det riktigt mysigt nu, och nu hoppas jag bara att det inte blir riktig ökentorka så allt vissnar bort. Det är så typiskt när man lagt tid och energi och lite pengar på det. Trädgården ingår väl inte riktigt i min detox, det är så få månader om året man vistas där ute, så då känner jag att det måste få köpas lite blommor. Nu är det nog klart det mesta i alla fall. Får se om jag kanske fotograferar lite där ute någon dag...

Elsa har inte hjälpt till så mycket som hon ville göra förra året. Hon gär mest runt och sjunger och leker rollekar med sig själv. Ibland blandar hon in mig och då är jag oftast mormor för hon är mamman, eller så är jag Annikas mamma, för hon är Annika. Ibland är hon Lady Gaga eller Katja eller Roxette eller... Ja, hon har många idoler ;) Nu ska jag försöka sova lite bättre än de senaste nätterna. Får se vad Agnes tycker om den saken...

 Blommar snart igen hoppas jag...