Nr 80- byt frisyr

I ett test av gel, sprej och mousse underkändes samtliga. Alla testets 38 hårstylingprodukter visade sig vara dåliga ur miljö- och hälsoperspektiv. Kemikalierna som påträffades hade allergiframkallande, cancerframkallande, reproduktionsstörande, hormonstörande eller mutagena egenskaper. Visserligen var halterna små, men eftersom produkterna huvudsakligen används av unga ansågs de likväl som olämpliga. Dags att byta frisyr?

Texten kommer från den här boken som jag tittar i lite då och då. Det är en bra bok att bläddra i och bli inspirerad till stort och smått i vardagen för att leva mer miljövänligt och hållbart. När det gäller frisyrer känner jag mig dock inte särskilt orolig. Jag har under många års tid sett till att ha en lättskött frisyr som kan slängas upp i en tofs. Det kan tyckas tråkigt när det finns så mycket snyggt att välja mellan i frisyrväg, men jag gillar min tofs, så det så. Vid den senaste klippningen fick min frisör och goda vän R klippa till en lugg på mig. Det känns bra och då händer det lite mer kring ansiktet även om håret åker upp i gummiband. Jag kan inte låta bli att tänka på frisörerna som står i all den här skiten varje dag, helt sjukt! Alla dessa kemikalier... Tur att min fina R bestämt sig för att gå vidare och satsa på en annan karriär. Hon kan dessutom inte fortsätta jobba som frisör mer eftersom hon faktiskt får utslag av framförallt färgning och permanent.

Min frisyr då? Den stylas i stort sett aldrig på nåt annat sätt än borste och självtorkning, ibland en fön. Jag äger en tre år gammal mousseflaska som det nog är dags att slänga nu... Då luggen började bli lång klippte jag till den själv så den är nog lite krokig nu. Det hade kunnat få lite färg i sig ser jag. Får väl ta mig i kragen och fixa det.

Bokstavsdiet? Nej tack!

Bättre hälsa? Ja tack!

Det är intressant när man går in på lite olika bloggar nuförtiden då mycket vikt och dieter är på g. Många verkar de vara som kör med lchf, alltså low carb high fat. De äter väldigt lite kolhydrater och väldigt mycket fett samt protein som i de flestas fall verkar vara mer från djurriket än växtriket (grönsaker verkar flera få i sig också, men inte de med "för mycket" kolhydrater i). Idag tänker jag inte gå in på vad jag tänker om det, utan funderar mer i allmänhet över fenomenet som sådant.

I barn- och ungdomsåren var jag en sann djur- och hästtjej. Jag hängde i stallet så ofta jag kunde, eller pysslade med något annat husdjur. Jag hade inte intresse för någon annan sport överhuvudtaget och idrottsbetyget var lågt genom alla år, eller på medel sådär. Den konditions- och styrketräning jag fick var enbart den från ridning och att mocka boxar (den som har gjort det vet att det är minsann inte så lite det). Men löpning t.ex? Usch! Jag intresserade mig inte heller så mycket för vad jag stoppade i mig, bara det var hyfsat gott och jag blev mätt. Under gymnasietiden började jag röka och då var det ju ännu värre med kondisen! Jag kan ju tillägga att jag aldrig haft problem med vikten. Komplex ja, men ingen övervikt.

Det var när jag slutade röka vid 23-års ålder som jag upptäckte en ny värld. Att ha lyckats ta ett så stort steg mot en bättre hälsa gjorde att jag ville ha mer. Jag började på gym, blev mer medveten om min kropp och om hälsa, mat och motion i ett sammanhang. På den tiden började det bl.a. bli "inne" med GI-dieten men jag pluggade på om mat och träning i alla möjliga böcker och jämförde olika teorier. Mitt favoritteveprogram var Gladiatorerna (inte för att jag ville vara riktigt såå deffad), och jag stod på listan över gymets mest flitiga medlemmar. Det blev nog sex-sju pass i veckan i genomsnitt. Jag vill inte påstå att det gick till överdrift. Jag hade ett brinnande men ändå sunt intresse för hälsa och välmående helt enkelt. Ganska insatt och insnöad tror jag.

Med den bakgrunden kan jag inte låta bli att tycka till lite om alla dieter och metoder som finns idag och som florerar i tidningarna. Jag kommer nog gå igenom dem mer en annan dag för jag känner att jag måste skriva av mig lite till om detta. Jag retar mig lite på att folk blir lurade av så kallade experter och att man oftast har ett eller ett fåtal perspektiv när man beskriver en diet eller metod. Oftast är det viktperspektivet, men även hälsa och skönhet på ett något ytligt plan. Många är de som inte heller orkar plöja bok efter bok som jag gjorde, och verkligen sätta sig in i konsekvenserna av sitt agerande och jämföra och granska argument, utan man söker en quick-fix som de mest vanliga tidningarna beskriver. Så kör man på det. Det verkar bra, och man blir smal, och beach 2011 närmar sig, och man har ju ätit så mycket över jul och nyår... 

Hmmm, bra så... Men jag köper inte det. Jag köper inte de här bokstavsdieterna, jag köper inte några quick-fix och jag köper absolut inte måltidsersättare så där rakt av som de används av många, eftersom de används fel. Jag köper inte heller att man kan punktträna bort fett (tex om du gör 200 situps om dagen får du garanterat platt mage, eh neeeej det får du inte av den anledningen).

Nu är det så, att efter min senaste graviditet, som avslutades för snart fem månader sedan (shit pommes vad tiden går fort!), behöver jag sätta igång mitt hälsotänk på allvar. Jag har faktiskt vilat från det en tid, men känner nu att det är dags. Av många olika anledningar. Jag blir lite sur på mig själv att jag slarvat de senaste åren, att jag blivit klyschan "bryr mig inte om mig själv längre, jag är ju mamma nu". Nåja, riktigt så illa var det väl aldrig, men nästan. Dessutom har hundsporten tagit en del av min tid utöver allt annat jag pysslat med. Och det sätter sina spår. Så nu är det dags att hitta tillbaka!

Men det blir garanterat fritt från bokstavsdieter och quick fixes. Var så säker! När man förbränner fett lösgör man också många gifter i kroppen, som till viss del hamnar i bröstmjölken om man, som jag, ammar. Därför är det långsamt och långvarigt arbete som gäller för att komma i form igen. Det innebär så klart inte att jag inte kan påbörja resan mot min beach 2011 nu bara för att jag ammar, utan att jag kanske bara behöver tänka till så att jag inte skräpar ner bröstmjölken ;)

Inte trådsmal- men sundare!

(Bild från bröllopsresan 2006, Skagen)

Lila del 1

Hmm, en givande fika idag med en vän. Jag behövde det, tack M! Vi pratade om livets olika möjligheter och jag har fått ett och annat att fundera på nu.

Lila tema kan man väl säga att vi hade på dopet i söndags. Hittade fint sammetsband som jag hade i klänningen, tyckte det var lite snyggare än sidenband som vi hade till Elsa. Klänningen är lika gammal som jag, den virkades till mig och har burits av mig, syskon och kusiner och nån till tror jag. Och nu mina egna kottar. Fint med virkat, men tungt...

Nu ska jag se om jag kan få tillgång till tv:n och några SATC avsnitt innan natten :)

Äntligen

Den här väggen har jag funderat på ett bra tag. Planerat och skissat i huvudet hur det skulle se ut. Sen är det ju det där med småbarn och projekt- det går inte alltid ihop kan man säga. Men så en helg när K ändå var hemma tog jag tag i det, och det tog faktiskt inte så lång tid som jag trodde. Jag är nöjd, fast väggen behöver definitivt målas om. Hur tänkte vi när vi målade den ljusljusblå??

Dopet idag var riktigt mysigt. Vi hade en underbar präst som gjorde gudstjänsten lagom högtidlig och det var det som satte ribban för stämningen. Uppsluppet, ledigt och supermysigt skulle jag vilja säga :) Laxpaj med romsås, italiensk tomatpaj, prima parmaskinka, god sallad, dinkelbaguetter och brie stod på menyn. Till kaffet valde vi morotstårta enligt Leilas recept. Tackar för all hjälp vi fått med maten, ingen nämnd och ingen glömd. Nu röjer K, Elsa softar framför handbollen (??), Agnes ammar och jag längtar lite grann. För snart, om alldeles en liten stund börjar- äntligen- Solsidan säsong två!! Whoopiie!

Nya fönster

Nu har julen åkt ut helt, på tjugondag Knut som sig bör (för det var väl igår?). Direkt efter nyår åkte ju granen ut och även Elsas tomtealtare bland annat. Men stjärnor och ljusstakar har vi alltså haft kvar i fönstren till nu. Det kändes helt okej att ta bort det. Jag upplevde inte alls att det blev mörkare här inne på kvällarna som jag brukar tycka. Det här är nog första året som jag är nöjd med att ha plockat bort pyntet i tid. Tidigare år har jag inte tagit mig tiden utan tänkt nästa helg och så har tiden gått och jag har hunnit bli riktigt trött på det.

Nu vill jag se fram emot våren. Idag ska jag nog åka iväg och köpa lite tulpaner och kanske någon mer blomma så vi kan ha lite januarifint på söndag, Agnes dopdag. Några lila och vita tulpaner vore fint att hitta. Tänkte köra lite lila tema på dukningen, även om det mest får bli "man tager det man haver" när det är så stora kalas.

Tycker det är lite svårt med våra fönster. De är smala och svåra att placera saker i. Just nu ser de ut så här, men jag kanske borde skaffa lite mer vårkänsla till dem... Snart. Men fortfarande är det bara januari, så- var sak har sin tid.

Inspiration på Vindåkra Gård

Sedan jag fick barn uppskattar jag köpcentran i större utsträckning än tidigare, framförallt på vintern. Allt är under ett tak och när man väl kommer in tar man av barnen de varmaste kläderna och går in och ut ur butiker utan att behöva klä på och av igen. Jag kan tänka mig att det är några som håller med mig och några som absolut inte gillar dem p.g.a. bacillskräcken. Nu är inte jag så petig med just det för vi har alltid klarat oss bra ifrån att bli sjuka *peppar peppar*. Men jag tycker ändå att de flesta köpcenter är något enahanda och ger oftast inte så mycket inspiration, ej heller möjlighet till fräsch och god mat. Det beror förstås också på vilket köpcentra man väljer.

Mitt absoluta favoritställe när det gäller både mat, barnvänlighet, inspiration och "allt under ett tak" är så långt ifrån ett köpcentra man kan komma och har ingen av ovan nämnda nackdelar men alla fördelar. Jag bor ca 15 minuters bilväg därifrån och åker dit då och då enbart för miljöns skull men kommer såklart alltid hem med något i en liten pappåse :) De har dam, barn - och herrkläder, inredning samt ett ljuvligt franskt kök där språkfröken kan passa på att vässa franskan: Vindåkra Gård i Tygelsjö. Den enda "nackdelen" är att de säljer vacker kvalitet som därmed kostar en slant (svårt med lilla föräldrapengen), men å andra sidan har jag aldrig känt att jag måste handla, att det är det som förväntas av mig. Dessutom är de alltid så gulliga till min lilla "pratkvarn". Vi har passat på att fynda på rean där, som fortfarande pågår. Där kan man verkligen göra riktiga fynd!

Jag är  fan av Vindåkra Gård på facebook och det var där jag såg dessa underbara bilder från Day Home s/s 2011. Nu har jag verkligen inte råd (eller plats) med allt som jag skulle vilja ha, men jag har en hel del kreativitet i mig, så jag ska nog kunna ta hjälp av bilderna för att få till känslan här hemma ändå. Och en eller annan attiralj kan säkert slinka ner i en påse ändå, även om det inte blir den dyraste :)

Mia om Molly

"Det står för det här att man ska vara så lycklig, att man är bohemisk trots att allt man handlar är skitdyrt. När alla mammor med barnvagnar kom i klunga iklädda Odd Molly, då blev jag full i skratt... Det kändes olyckligt, ängsligt. Det ska se så varmt och mysigt ut, men hur är det egentligen? Det kan man reflektera lite över. Om du inte har råd att handla Odd Molly, handla nåt annat, det blir bra. Alla har samma skit i hörnen ändå."

Det säger Mia Skäringer i nummer tre av tidningen Yourlife. Lite kul för jag har ju varit ganska Odd Mollyfrälst ett tag men nu börjat tröttna lite. Några modeller är fortfarande "vill ha", men efter ett tag blir det same-same. Läser man dessutom en del bloggar som jag gör så matas man med inte bara Odd Molly, utan även andra märken som är i ropet nu. Efter ett tag känns det som det blivit modekostymen nummer ett. Detta beror givetvis på vilka bloggar man väljer att läsa, för det är ju valfritt. Men några av dem jag ibland kikar in på ger faktiskt en känsla av det som Mia säger, olyckligt, ängsligt... Och tänk! Det finns de som döper sin blogg till något med märkesnamnet i, haha, inte klokt egentligen. Nästan som en sekt. Så efter att ha läst de där raderna började jag tänka lite. Vad är det som gör att jag köper plaggen? Är jag också fast i denna "ängsliga" sekt bara för att jag råkar gilla några av dem? Är det en ängslan att inte hänga med om jag inte har dem? Inte signalera rätt saker... 

Jag kom fram till att jag bär mina Odd Mollyplagg med glädje och känner mig lika välklädd varje gång. Än så länge har jag inte ångrat något köp, men så har jag inte heller råd med hur många plagg som helst så de väljs med omsorg. Framförallt skulle jag ju aldrig köpa något bara för att det står Odd Molly på, och hittar jag ett snyggt plagg struntar jag i var det kommer från. Det här skriver jag inte för att verka präktig och oängslig, jag har reflekterat en del över det.Viktigast för mig är att känna mig bekväm och snygg, och inte spränga budgeten eller tumma på kvalitetskraven alltför mycket. Jag gillar bohem/romantikstilen och blandar dyrt och billigt. I höst och vinter har det t.ex. blivit en del billiga plagg från de stora kedjorna. Det är bra när man är i en mellanperiod som jag, mellan bebisbula och bikiniform ;)

Mitt näst mest använda plagg i höst och vinter är från en av de billigare kedjorna. Men mitt allra mest använda har utan tvekan varit min senaste Odd Mollykofta. Varm och rejäl och det bästa av allt, i en färg som går till precis allt! Den har ett ganska lågt pris per användning redan, och lägre lär det bli. Och nej. Det känns inte ängsligt alls, men jag förstår vad Mia (som jag beundrar och respekterar) menar. Det var en intressant synvinkel och nyttigt att fundera över, för de kostar ju som sagt en del...