Det är ingen vanlig dag

för det är Elsas födelsedag! Fyra år sedan det lilla knytet kom till världen och vände upp och ner på min värld... Hon vänder fortfarande upp och ner på den ;) Min fina stora tjej som inte tjatar om annat än att bli "lövetbarn" (storavdelningen på fsk). Önskar sig en riktig Hello Kittykamera som jag tyvärr inte lyckats hitta. Men det verkade helt ok i morse med Prinsessan Lillifeekläder, en lupp, halsband och lite godis. Hon undrade dock när hon var klar om det fanns mer paket. Idag ska vi ha ett eget litet kalas själva, och på söndag blir det först barnkalas och sedan vuxenkalas. Mycket att se fram emot i juni varje år... Nähä, dags att hämta på förskolan, sedan åka och köpa maten hon önskat sig: köttbullar, bacon och skruvpasta. Och glass förstås:)

Agnes blir förresten nio månader idag! Stora tjejen som både kryper och reser sig... Hurra hurra för mina fina ungar!

I am my own special creation

Häromdagen när vi satt och pratade hemma hos R om utbildning, jobb och framtid fick jag frågan om vad jag skulle göra om jag fick göra om någonting. Jag behövde inte ens tänka, jag svarade på en millisekund: när det gäller ALLT i mitt liv vill jag inte ha det ogjort! Precis allt som hänt mig under hela mitt liv är det som har format mig och gjort mig till den jag är. Även utbildningar och arbeten, lyckade som mindre lyckade. Har ju haft en del psykopatiska chefer genom åren till exempel, men gud vad de lärt mig mycket om människor.

Min uppväxt har varit kantad av konstiga saker, vissa som jag inte skulle önska någon annan, men det är min uppväxt i alla fall och den vill jag ha kvar. Även om jag är lite kantstött så är det jag- med allt vad det innebär. Det som inte dödar det härdar och jag lever ju :) Ibland vet jag att jag beter mig på ett visst sätt för att jag varit med om saker eller för att jag är den jag är, och jag lär mig dagligen att förhålla mig till mig själv och mina tankar och min syn på mig själv (och mina föräldrar). Det är alla dessa händelser dag för dag som format mig, jag är den här personen för allt det som hänt och allt det jag gjort. Om jag inte kommit in på lärarhögskolan t.ex. vad hade jag gjort då? Skit samma nu är jag här.

Fråga mig då hellre vad jag vill göra i framtiden. För det kan jag bestämma över. Men dåtiden vill jag bara ha lärt mig saker av, inte önska att den vore annorlunda. För det är bra, även om det var dåligt. Förstår ni? Jag kan inte ta tillbaka något och det vill jag inte. Jag önskar dock att jag kunde träffa mig själv i 20-års åldern och säga: "Du, det är okej. Du får vara den DU vill. Du behöver inte forma dig efter vad du tror att alla andra tycker är bra. Du behöver inte låtsas eller göra dig till för någon. Gör dig själv lycklig så kommer du kunna göra andra lyckliga också." Det önskar jag att jag kunde säga till lilla mig själv då...

Men nu vet jag. Jag spelar inga spel längre. Jag är den jag är och har hittat en grundtrygghet i mig själv. Självkänslan är bättre. Inte bra, bättre. Men jag tar små små steg varje dag. Jag önskar verkligen att jag kan bidra till att mina barn växer upp med stark självkänsla, att jag kan ge dem redskapen. Att jag inte glömmer bekräfta dem för det de är, varje dag. Att de vågar vara sig själva och stå upp för sig själva. Inte tar nån skit. Inte klandrar sig själva när någon i deras närhet mår dåligt. Jag önskar dem det för det är värda det. Alla barn är värda det. Men ibland blir det fel, och då är det tur att människan är så finurlig att vi klarar resa oss igen. Och att vi har personer runt omkring som står när vi andra faller. Som fångar oss. Som hjälper oss tills vi kan stå själva igen. Så att vi kan gå vidare och vara vi- var och en unik!

Koll på pengarna

I want my money right where I can see them- in my garden!

Även om jag sparar in pengar nu genom att inte köpa något till hemmet eller garderoben så rullar de ändå, på något outgrundligt vis. Därför är det nog ganska bra att skriva kassabok tänkte jag, så att jag kan göra det tydligt för mig själv hur jag spenderar tillgångarna. Jag har alltid varit förtjust i vackra skrivböcker (kanske ärftligt, mamma är också sån :)) så den här fina hittade jag i mina gömmor. Passar perfekt till mina ekonomianteckningar!

Kassan är skralare än någonsin då jag ju är föräldraledig men som jag skrev i tidigare inlägg vill jag gärna unna oss en vacker trädgård. Den har aldrig varit så här fin och välorganiserad tidigare så länge vi bott här. Det känns kul att slippa gå och tänka "om vi bara hade..." hela tiden där ute. Man kan säga att jag nu varje dag går och tittar på och pysslar om våra pengar. Och det är inte dåligt det ;)

En del är faktiskt gratis. Dagens spartips är att fråga familj, vänner och bekanta på våren om de har några perenner de behöver dela, oftast behövs det efter ett tag. Det har vi gjort och fått ihop till en hel del (som jag inte ens kan namnet på, men vet att vi har fått daggkåpa och prästkrage av svärföräldrarna, plus nån till).

Detoxen är inte ett problem än så länge, men vad är det nu- bara 1 1/2 vecka sedan jag började. Har ännu inte sett nånting jag vill/"måste" ha. Däremot har det droppat in grejer på posten som jag beställt innan jag fattade detoxbeslutet. De har jag lite svårt att förhålla mig till. Ska jag skicka tillbaka eller behålla? Det lutar i alla fall åt att behålla det. Lite kläder till Agnes och skor till mig, skor som jag antagligen kommer använda flitigt hela sommaren. Eller är det bara en dålig ursäkt? Äsch, jag går och provar dem en gång till så får vi se...

Ps: Citatet ovan är egentligen - in my closet. Gissa vem? Carrie i SATC förstås!!!

Sommar och skit...

... under naglarna, precis som det ska vara. SOM jag har grejat i trädgården de senaste dagarna. Har fått till det riktigt mysigt nu, och nu hoppas jag bara att det inte blir riktig ökentorka så allt vissnar bort. Det är så typiskt när man lagt tid och energi och lite pengar på det. Trädgården ingår väl inte riktigt i min detox, det är så få månader om året man vistas där ute, så då känner jag att det måste få köpas lite blommor. Nu är det nog klart det mesta i alla fall. Får se om jag kanske fotograferar lite där ute någon dag...

Elsa har inte hjälpt till så mycket som hon ville göra förra året. Hon gär mest runt och sjunger och leker rollekar med sig själv. Ibland blandar hon in mig och då är jag oftast mormor för hon är mamman, eller så är jag Annikas mamma, för hon är Annika. Ibland är hon Lady Gaga eller Katja eller Roxette eller... Ja, hon har många idoler ;) Nu ska jag försöka sova lite bättre än de senaste nätterna. Får se vad Agnes tycker om den saken...

 Blommar snart igen hoppas jag...

Äsch, förresten...

jag tror inte jag behöver ett nytt planteringsbord ändå. Faktiskt behöver jag inget alls. Egentligen är det mycket bättre att stå, hmmm, t.ex. mitt på gräsmattan eller stenplattorna och fixa med blommorna. Jo, men det finns egentligen många anledningar:







Det är bra för ryggen att träna sig i böj och sträck om man inte har något bord.


Man slipper underhålla, olja in träet och så.


Det blir mer på Elsas och Agnes nivå om man kör direkt på marken.


Egentligen är det ganska jobbigt att släpa på växter, krukor och jord fram och tillbaka till ett ställe, bättre att bara ta det på marken där det passar.


Man kan få för mycket pyssel och greja FÖR mycket med sina plantor annars.


Det finns egentligen ingen anledning till trädgårdsarbete överhuvudtaget. Bättre att helt strunta i det och njuta av sommaren i stället.






Inte trovärdigt? Okej, här kommer anledningen!!!

Need I say more?!

Zumba- avdelning apropå vadå?

Telefonsamtalet igår:

Hon: Välkommen till Form & Hälsa i Bara, det är Anna (eller var det Johanna?).

Jag: Hej. Ni hade ringt och talat in på min telefonsvarare att jag var reserv imorgon på zumban men jag hörde inte vilken plats jag hade, för det knastrade lite.

Hon (som kanske heter Johanna): Jaha, hur var ditt namn då?

Jag: Sara

Hon: Jaaa, du är... nu ska vi se...det är fem reserver före dig så det är god chans att du kommer med. Det brukar droppa in många avbokningar, så vi ringer dig under morgondagen.

Jag: Okej, men är det nån tid jag kan veta att om ni inte har ringt då så blir det inget? Om du förstår...

Hon: Näej, vi har ju avbokning senast en timme innan så... Men det kan droppa in under dagen också.

Jag: Jaha. Jag förstår. Jag har en sån kupong med prova på erbjudande...

Hon: Ja, då får du testa två gruppträningar gratis.

Jag: Ja, precis. Men det är väl två olika sorters pass?!

Hon: Ja det är det.

Jag: Ja vad bra för jag vill prova power yoga också.

Hon: Ja det är tisdagar och torsdagar.

Jag: Jaha, men då kan jag ju gå på tisdag om det inte blir nån zumba annars kan jag ta torsdag. Alltså fast det kvittar nog för jag tror inte jag får träningsvärk av zumban...

Hon: Nähä... Men på torsdag är det ju helgdag så just nästa vecka är det inget på torsdag.

Jag: Nä okej men då kan jag ju ta tisdag om det inte blir nån zumba. Men jag har aldrig fått träningsvärk av zumba. Jag gick ju på det innan fast på Malmö Dansakademi, men sen fick jag ju sluta för jag blev gravid och så fick jag foglossning. Men jag kan inte minnas att jag fick träningsvärk i alla fall.

Hon: Eh... jahaa...  näää. Men du kan ju ta tisdagen då, om det inte blir nån zumba imorgon. Men du behöver inte boka power yogan, utan där är det bara att droppa in.

Jag: Ah vad fint då behöver jag inte bestämma mig nu.

Hon: Hrm, nä precis.

Jag: Nä men då ringer ni kanske imorgon då?

Hon: Ja precis.

Jag: Kanon, tack så mycket.

Hon: Tack själv. Hej då.

Jag: Hej då.

HAHAHA, guuud vad jag garvar åt mig själv när jag sitter och skriver detta. Var får jag allt ifrån!? Varför tror jag hon bryr sig om jag har tränat zumba innan och om jag fick träningsvärk eller foglossning för jag blev gravid?? Det här är en klassisk Sara. Jag har svart bälte i avdelningen överflödig info. Jeeesus!

Hur som helst, kanske blir det zumba ikväll, eller så blir det power yoga imorgon, men det har ni nog redan förstått ;)  Wiiiiii, nu ska jag väcka denna slumrande lilla (!?) dallriga kroppen till liv!

Beach 2011, here I come!

Mors dag

Att vara mamma är unikt, även om så många är det. Det är en speciell känsla som inte riktigt går att ta på. Man älskar så det gör ont och vissa dagar känner man inte igen sig själv. Det finns ingen som kan göra mig så glad som mina barn, de är verkligen en gåva. Uttrycket "skaffa" barn är egentligen helt galet, men jag har nog själv råkat använda det ordet nån gång. Man "får" barn, de är en gåva. Det är faktiskt inte alla förunnat.

En dag när jag gäspade stort och sa att jag var trött på grund av barnen sa min fina vän: "Du har i alla fall barn att väckas av mitt i natten". Jag önskar henne barn mer än någon annan, hon kommer bli finaste mamman. För hon kommer bli mamma en dag, på ett eller annat sätt, det vet jag. Och hon kommer älska dem så det gör ont, och hon kommer gäspa för att hon inte sovit på natten. Och jag kommer le och tänka att hon förtjänar det ;) Båda delarna alltså. För moderskapet är ju så. Man älskar så det gör ont och man blir tokig av trötthet, omvartannat. Men inget utesluter det andra. Omtumlande.

Jag ska krypa ner nu, så jag får vila ögonen lite innan Agnes kommer över till mig. Imorgon ska jag byta planteringsbord till det nya jag fick i morsdagspresent. Och jag ska ömsint plantera om min pelargon som Elsa hittade i ett grönt hav av växter. Mitt i det gröna stack en illröd pelargon fram. Den hade hon pekat på och sagt: Den ska jag köpa till mamma. Kärlek :)

Skrangligt och charmigt förvisso, men snart utbytt. Benen kommer dock troligen att bli stommen till ett "utekök".