Amen hallåååå!!!

Jag unnar verkligen Linda Bengtzing att gå rakt till final. Kan man låta bli att le själv när man ser denna oförställda glädje, dessutom när jag sitter direkt på plats i MALMÖ ARENA! Vilken upplevelse :)

Men jag gillar alltså inte hennes musik, sorry... Låten var lite- jaha, den har vi hört förr. Nicke Borg skulle absolut vidare, helt rätt. Men vad hände svenska folket med era röster på Melody Club?? Detta fantastiska band med sin fantastiska The Hunter. Nä fy vad besviken jag blev att de slutade sjua BARA. Morr och fräs till er som röstade på Lasse Stefanz och Love Generation istället!! Blää.

Kvällens höjdpunkt var ändå The Ark. Vilken avslutning på deras karriär. Det var riktigt coolt arrangemang och bästa pausunderhållningen på år och dar! Feelingen var fantastisk i hallen, taket nästan lyfte :)

Jag har inte riktigt bestämt vem jag ska rösta vidare i andra chansen, hmmm, får fundera ett slag... Nu fortsätter söndagen, vi ska göra- ingenting, eller nja, en promenad blir det kanske.

Elsas midsommarklänning?

Min lilla kräsna tjej har inget att säga till om. Det BLIR den här klänningen på midsommar! Men vill hon så får hon komplettera med cerise leggings (det brukar ju inte vara så varmt på midsommar), och en härlig hoodie från samma märke, nämligen Lucky Ellen! 

Dessa fina barnkläder har jag nu fått förmånen att sälja via home shopping. Så om du bor i södra Skåne och är sugen på att vara värdinna (och få finfin rabatt), lämna en intresseanmälan i mina kommentarer, så kontaktar jag dig!

Om du inte bor i Skåne men vill vara värdinna kan du gå in på Lucky Ellens hemsida och kontakta dem så hittar de en säljare till dig. Bra va?? För jag garanterar att du inte vill missa detta!

Nytt för våren är New Phil, en kollektion för grabbarna. Både New Phil och Lucky Ellen finns i storlekarna 98-152.

Kaos

Googlade på trots och hittade den här texten här:

"En del barn är alldeles ovanligt trotsiga, envisa, krävande och utmanande. De barnen är inte sällan tidigt utvecklade och är starka, fantasifulla och begåvade. De utmanar ständigt sina föräldrar (men brukar vara lätta att ha att göra med på dagis). Därför är det svårt och slitsamt att vara föräldrar till dem. Periodvis kan de skapa kaos och förtvivlan i familjen och de kräver ett extra starkt motstånd.


Att tänka på

• Ett trotsigt barn behöver motstånd. Det är inte fel att våga sätta stopp, bli arg och hindra barnet. Det är tvärtom viktigt, genom att ge motstånd hjälper vi barnet framåt i utvecklingen. Därmed inte sagt att vi måste ta alla konflikter - det kan bli outhärdligt många. Ibland måste vi "välja våra krig".

• Mitt i en intensiv trotsperiod känns det som att den aldrig kommer att ta slut. Men den tar slut och ofta följs trotsperioden av en ovanligt lugn period.

• Det är svårt att vara lugn och konsekvent när det stormar som värst. Det är naturligt att man som förälder växlar mellan att hota, skrika, straffa, övertala, gråta och muta. Det mår barnet inte dåligt av.

• Barn är olika. En del gråter istället för att skrika då de trotsar. Därför kan vi inte alltid behandla syskon på samma sätt. "

Ja- vad säger man?? Måtte det vara sant att barnet inte mår dåligt av att man som förälder skriker och allt ovan nämnda, cause we do it a lot! Min annars så lugna och dämpade man blir helt flippig i Elsas raseristunder. Att jag blir det är inget nytt, för sån har jag alltid varit ;) jo- så det är ju inte på frågan var hon har det ifrån. Den lugna perioden som de beskriver, den ser jag fram emot...

Den här texten kommer jag behöva gå tillbaka till och läsa varje dag känner jag, för att veta att min unge är ett skolboksexemplar av en stark, fantasifull och begåvad krabat. För just nu, ärligt talat, tycker jag det var skönare när hon hade feber och var helt utslagen för någon dag sedan. Och det känns hemskt att tänka så om min lillfia som är så fin och mysig ibland. När det inte är kaos. Stackars Agnes som lyssnar på allt detta galande, kan det vara bra för henne? Hon får men för livet, hihi...

Nåja, kanske är jag ingen dålig förälder med världens sämsta tålamod ändå, utan har världens klokaste barn bara. Det tröstar lilla mig en hel del just nu! Jag älskar ju min lillskrutta så mycket, även om jag i stundens hetta tvivlar.

Sötaste finaste älsklingen, vad det gör ont att se dig så förtvivlad och arg varenda dag, från morgon till kväll...

Lila del 2- INTE rosa!

"Jag kommer ihåg när Sara sa att hon aaaldrig skulle ha så mycket rosa på sina barn. Och så på dopet hade Elsa på sig helrosa, från topp till tå, hihi".

Ja hihi, visst är det roligt? Roligt att få äta upp sina egna ord. Ännu roligare att kasta dem över mig kanske den som säger det har, vad vet jag? Men någon slags upprättelse blev det kanske, kanske har man känt sig kränkt av mina "antirosa" ord när jag sade dem. Okej, men då är det bra nu i alla fall. Fast sådana reaktioner säger mer om den andra personen än det gör om mig egentligen, så jag ska inte lägga ner mer energi på det nu. C´est passé...

Något som inte var rosa på dopet var i alla fal dukningen, den var lila. Det var inte så lätt att få det snyggt med udda stolar och trångt så in i vassen. Men som sagt, finns det hjärterum så finns det stjärterum :) Jäklar vad tiden rullar på, det är ju flera veckor sedan dopet nu... Hjälp! Lillan har börjat med smakportioner och allt, så stor har hon alltså blivit. Jisses.

Men bara en sista sak angående det där med att tycka saker. Säg den mamma som innan hon var mamma inte har sagt och tänkt och tyckt saker som hon själv absolut inte tänkte göra själv när hon fick barn. När man är där så förstår man. Och ibland ler man åt sig själv och sina ord innan man blev förälder. Men att vara illvillig och lite retsam om det mot varann, näää, det smakar bara beskt, så sluta med det! Mammor, stötta varann och hav förståelse. I need it, you need it back!

Väx upp!

Jag blev så himla arg när jag snubblade över en diskussion på facebook angående ett visst bakverk med choklad och kokos bland annat. Det var alltså vuxna människor som på fullaste allvar resonerade kring varför man skulle säga chokladboll, kokosboll eller negerboll.

Jag kommenterade inte där för jag blev så chockad över att folk håller på med det här. Fast nu känner jag att jag måste skriva av mig, det är så frustrerande. Vad är det som gör att vuxna människor beter sig som obstinata tonåringar och tycker att de har rätt att säga negerboll för att de alltid har gjort det, "det hette det minsann när de var barn"... Vad händer med respekten för andra människor?! Hur svårt är det att byta namn på något som är helt idiotiskt från början?

Jag har självklart också sagt det gamla ordet en gång i tiden. Jag tror det var på gymnasiet som jag började säga "delliboll", eftersom det var delicato som hade kakor i gottemaskinen i cafeterian. Sedan dess har de hetat det och för mig är det helt enkelt naturligt att välja bort n-ordet. Jag skäms faktiskt för att jag någonsin använt det om jag ska vara ärlig.

Jag vet, vissa kan ju hävda att det minsann till och med stod i SAOL, men jag hoppas att det numer är borttaget.

För mig är det enkelt, det handlar om respekt för andra och man väljer onekligen en viss image när man använder n-ordet, i alla fall i mina ögon...

Så, nu har jag fått det ur mig, det känns riktigt bra!

Går annars och längtar efter den här synen. Suck... Våren, kom fraaaam....

Nr 80- byt frisyr

I ett test av gel, sprej och mousse underkändes samtliga. Alla testets 38 hårstylingprodukter visade sig vara dåliga ur miljö- och hälsoperspektiv. Kemikalierna som påträffades hade allergiframkallande, cancerframkallande, reproduktionsstörande, hormonstörande eller mutagena egenskaper. Visserligen var halterna små, men eftersom produkterna huvudsakligen används av unga ansågs de likväl som olämpliga. Dags att byta frisyr?

Texten kommer från den här boken som jag tittar i lite då och då. Det är en bra bok att bläddra i och bli inspirerad till stort och smått i vardagen för att leva mer miljövänligt och hållbart. När det gäller frisyrer känner jag mig dock inte särskilt orolig. Jag har under många års tid sett till att ha en lättskött frisyr som kan slängas upp i en tofs. Det kan tyckas tråkigt när det finns så mycket snyggt att välja mellan i frisyrväg, men jag gillar min tofs, så det så. Vid den senaste klippningen fick min frisör och goda vän R klippa till en lugg på mig. Det känns bra och då händer det lite mer kring ansiktet även om håret åker upp i gummiband. Jag kan inte låta bli att tänka på frisörerna som står i all den här skiten varje dag, helt sjukt! Alla dessa kemikalier... Tur att min fina R bestämt sig för att gå vidare och satsa på en annan karriär. Hon kan dessutom inte fortsätta jobba som frisör mer eftersom hon faktiskt får utslag av framförallt färgning och permanent.

Min frisyr då? Den stylas i stort sett aldrig på nåt annat sätt än borste och självtorkning, ibland en fön. Jag äger en tre år gammal mousseflaska som det nog är dags att slänga nu... Då luggen började bli lång klippte jag till den själv så den är nog lite krokig nu. Det hade kunnat få lite färg i sig ser jag. Får väl ta mig i kragen och fixa det.

Bokstavsdiet? Nej tack!

Bättre hälsa? Ja tack!

Det är intressant när man går in på lite olika bloggar nuförtiden då mycket vikt och dieter är på g. Många verkar de vara som kör med lchf, alltså low carb high fat. De äter väldigt lite kolhydrater och väldigt mycket fett samt protein som i de flestas fall verkar vara mer från djurriket än växtriket (grönsaker verkar flera få i sig också, men inte de med "för mycket" kolhydrater i). Idag tänker jag inte gå in på vad jag tänker om det, utan funderar mer i allmänhet över fenomenet som sådant.

I barn- och ungdomsåren var jag en sann djur- och hästtjej. Jag hängde i stallet så ofta jag kunde, eller pysslade med något annat husdjur. Jag hade inte intresse för någon annan sport överhuvudtaget och idrottsbetyget var lågt genom alla år, eller på medel sådär. Den konditions- och styrketräning jag fick var enbart den från ridning och att mocka boxar (den som har gjort det vet att det är minsann inte så lite det). Men löpning t.ex? Usch! Jag intresserade mig inte heller så mycket för vad jag stoppade i mig, bara det var hyfsat gott och jag blev mätt. Under gymnasietiden började jag röka och då var det ju ännu värre med kondisen! Jag kan ju tillägga att jag aldrig haft problem med vikten. Komplex ja, men ingen övervikt.

Det var när jag slutade röka vid 23-års ålder som jag upptäckte en ny värld. Att ha lyckats ta ett så stort steg mot en bättre hälsa gjorde att jag ville ha mer. Jag började på gym, blev mer medveten om min kropp och om hälsa, mat och motion i ett sammanhang. På den tiden började det bl.a. bli "inne" med GI-dieten men jag pluggade på om mat och träning i alla möjliga böcker och jämförde olika teorier. Mitt favoritteveprogram var Gladiatorerna (inte för att jag ville vara riktigt såå deffad), och jag stod på listan över gymets mest flitiga medlemmar. Det blev nog sex-sju pass i veckan i genomsnitt. Jag vill inte påstå att det gick till överdrift. Jag hade ett brinnande men ändå sunt intresse för hälsa och välmående helt enkelt. Ganska insatt och insnöad tror jag.

Med den bakgrunden kan jag inte låta bli att tycka till lite om alla dieter och metoder som finns idag och som florerar i tidningarna. Jag kommer nog gå igenom dem mer en annan dag för jag känner att jag måste skriva av mig lite till om detta. Jag retar mig lite på att folk blir lurade av så kallade experter och att man oftast har ett eller ett fåtal perspektiv när man beskriver en diet eller metod. Oftast är det viktperspektivet, men även hälsa och skönhet på ett något ytligt plan. Många är de som inte heller orkar plöja bok efter bok som jag gjorde, och verkligen sätta sig in i konsekvenserna av sitt agerande och jämföra och granska argument, utan man söker en quick-fix som de mest vanliga tidningarna beskriver. Så kör man på det. Det verkar bra, och man blir smal, och beach 2011 närmar sig, och man har ju ätit så mycket över jul och nyår... 

Hmmm, bra så... Men jag köper inte det. Jag köper inte de här bokstavsdieterna, jag köper inte några quick-fix och jag köper absolut inte måltidsersättare så där rakt av som de används av många, eftersom de används fel. Jag köper inte heller att man kan punktträna bort fett (tex om du gör 200 situps om dagen får du garanterat platt mage, eh neeeej det får du inte av den anledningen).

Nu är det så, att efter min senaste graviditet, som avslutades för snart fem månader sedan (shit pommes vad tiden går fort!), behöver jag sätta igång mitt hälsotänk på allvar. Jag har faktiskt vilat från det en tid, men känner nu att det är dags. Av många olika anledningar. Jag blir lite sur på mig själv att jag slarvat de senaste åren, att jag blivit klyschan "bryr mig inte om mig själv längre, jag är ju mamma nu". Nåja, riktigt så illa var det väl aldrig, men nästan. Dessutom har hundsporten tagit en del av min tid utöver allt annat jag pysslat med. Och det sätter sina spår. Så nu är det dags att hitta tillbaka!

Men det blir garanterat fritt från bokstavsdieter och quick fixes. Var så säker! När man förbränner fett lösgör man också många gifter i kroppen, som till viss del hamnar i bröstmjölken om man, som jag, ammar. Därför är det långsamt och långvarigt arbete som gäller för att komma i form igen. Det innebär så klart inte att jag inte kan påbörja resan mot min beach 2011 nu bara för att jag ammar, utan att jag kanske bara behöver tänka till så att jag inte skräpar ner bröstmjölken ;)

Inte trådsmal- men sundare!

(Bild från bröllopsresan 2006, Skagen)