När jag nu ändå är igång med mode måste jag bara..... WOW! Den här bilden från Elles jeansbilaga... Den ger mig såna vibbar, good feelings. Vet inte varför. Det kan vara för att kläderna påminner om hur mamma var klädd när jag var riktigt liten. Mönstrade klänningar och utsvängda byxor. Jag är född i mitten av 70-talet. Mamma var 17 år när jag föddes. Pappa fyllde 17 tio dagar senare :)
Jag minns en talangjakt eller nåt sånt som mamma var med i, tror det var i Kåseberga (alltså nu när jag skriver det verkar det så dumt att det var just där, jag har kanske drömt det, eller var det Skillinge, måste fråga mamma). I alla fall. Hon hade en hellång klänning i ungefär de här färgerna, liknande mönster. Det var inne då. Jag hade en likadan, åtminstone ungefär. Det är nog det enda vi nånsin har matchat varann med tror jag. Sen växte våra modesmaker isär kan man säga ;) Undrar om hon spelade gitarren då också eller bara sjöng? Aaaargh, såna diffusa minnen är både ljuvliga och himla irriterande. Vad är sant och vad har hjärnan geggat ihop under alla dessa år?? Med tanke på min barndom tror jag att jag romantiserat en del i efterhand för att lättare kunna leva. Men mer om det en annan gång kanske.
Quelle belle image, som sagt!
2 kommentarer:
Det här med minnen är intressant. Vad väljer vi att komma i håg och varför förskönas en del, medan en del minnen alltid är förenade med ett diffust obehag?
Och vittnesmål, är de tillförlitliga? Man tror ju tills slut på sig själv och ens upplevelser men vem/vad har påverkat riktningen de tagit?
Ok, detta lät väl flummigt värre men svaren är inte givna i dessa frågor anser jag. Allt gott/ Christina
Ja du Sarajohanna ditt minne är det inget fel på.Det var i kåseberga jag sjöng men inte ensam utan ihop med Janne Håkansson(bombom kallas han för) och jag tror inte att vi spelade gitarr inte jag i alla fall.Vad jag hade på mig kommer jag absolut inte ihåg får inga vibbar när jag läser din beskrivning iheller men du har säkert rätt.Puss o kram mamma
Skicka en kommentar