Det sägs ju att man som vuxen har en tendens att försköna sin barndom något. En sak som jag kom på att jag gör är i alla fall att jag inbillar mig att jag tills nu hade vitare vintrar och jular när jag var liten. Är det fler än jag som känner så? Att det liksom var "bättre förr" då vi hade riktig vinter. Nu när vi har vårt vita vinterlandskap igen kan jag inte låta bli att undra om mina barn också kommer att tänka så. Att barndomens vintrar var bättre... Kanske är det så att det går i perioder, det där med vädret. Jag har inte gjort några större efterforskningar kring det, men när jag tänker efter känns det som att vi hade några rejäla vintrar när jag var liten, och sedan har vi haft en grå mellanperiod i många år, och nu är vintern "tillbaka" för ett tag igen. Hmmm...
Ja det var ju djupa tankar så här på trettondagen ;)
Idag skulle vi ha försökt ta oss till farmor och farfar i byn på Österlen, men snö och lite andra omständigheter gör att vi flyttar på det till söndag. De har ganska nyligen sålt sitt hus på landet, och det känns lite som om en bit av min barndom suddas ut på något märkligt vis. Det huset har funnits i mitt liv så länge jag kan minnas och det är en sorg att aldrig mer få vistas där. Ett tag funderade vi på att ta över det, men insåg att det skulle bli för mycket jobb med ett gammalt hus som inte renoverats alls vad jag vet. Framförallt var det fel tidpunkt för oss att ta över just nu. Nåväl, mina minnen kan ingen ta ifrån mig så de tänker jag bära med mig i mitt hjärta för alltid. Det gläder mig också att de som köpt huset är trädgårdintresserade så de ska nog ta väl hand om farmors rosor.
Nu blir det lite planering och förberedelser idag inför nästa söndags dop istället. Mat ska förberedas och frysas in, recept ska fixas och så ska jag hitta en god tårta/dessert. Ca 30 pers ska få plats i vårt lilla hus. Det har gått förr och finns det hjärterum finns det stjärterum :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar