Två veckor!

Jag var så stor när jag slutade med min napp att jag kan minnas den dagen jag slutade. Det var hemma hos mormor och morfar. Min moster M måste ha varit tonåring då. M hade en kompis hemma och hon frågade mig om jag inte tyckte jag var lite för stor för att ha napp. Då var jag helt redo att sluta, för de här tjejerna var ju mina idoler (jag var nog 4-5 år), och tyckte de det så var det dags. Minns inte ens att jag saknade den sen, men det gjorde jag ju nog.

Idag är det två veckor sedan Elsa lämnade sin napp till tomten. Jag förväntade mig att det skulle bli tufft för henne, mest på kvällarna. Det visade sig vara dagarna som blev det värsta. Man kan nästan likna det vid en rökares abstinens (jag känner till den känslan eftersom jag varit rökare). Sjuhelsikes humör har hon alltid haft, lägg därtill treårskrisen OCH nappabstinens. Jo, och det är där när utbrotten varit som värst, som hon har velat ringa tomten och be om att få tillbaka nappen. I går kväll när jag lagt mig kom jag på att hon inte talat om nappen på heeeela dagen, för första gången. Äntligen är vi av med napph****tet på riktigt. Lilla Agnes gillar inte alls napp, så det ser ut som om vi inte behöver göra om den här proceduren.

Nu är det väl bäst att jag kastar nappen som jag sparat i min väska. Så den inte plötsligt dyker upp en dag, i värsta fall i Elsas mun...

Idag tar vi det lugnt och inväntar fredagsmys med Let´s dance och popcorn. Lite dammsugning och hundpromenad hinns väl med innan förhoppningsvis.