Bästa mamman

Vi har bra dagar och vi har mindre bra dagar. Det händer alla med eller utan barn. Jag försöker ta de sämre dagarna med ro, för de är ju alls inte lika många som de bättre. Jag tänker också på det som är positivt, tex att Agnes sover nästan en hel natt utan amning, bara det! Eller att jag och Elsa varit nästan helt sams en hel dag. För det händer inte så ofta nu när hon har sin treårs identitetskris (jag väljer att kalla det så, trots låter så orättvist, som om hon bara jävlas med oss och det stämmer ju inte).

Vissa dagar känner jag mig som en mindre lyckad mamma, som borde ha mer tålamod och kunna tackla utbrotten lite smidigare. Det borde jag kanske också. Men jag är ju inte mer än människa. Det viktiga är ändå att jag är nöjd för det mesta, och att svackorna är ett tillfälligt avbrott från det vanliga.

Det jag påminner mig allra mest om är att hur man än vrider och vänder det, och vad alla andra än kan ha för åsikter, så är det ändå jag som är

mina barns bästa mamma!