söndag 30 januari 2011

Nr 80- byt frisyr

I ett test av gel, sprej och mousse underkändes samtliga. Alla testets 38 hårstylingprodukter visade sig vara dåliga ur miljö- och hälsoperspektiv. Kemikalierna som påträffades hade allergiframkallande, cancerframkallande, reproduktionsstörande, hormonstörande eller mutagena egenskaper. Visserligen var halterna små, men eftersom produkterna huvudsakligen används av unga ansågs de likväl som olämpliga. Dags att byta frisyr?


Texten kommer från den här boken som jag tittar i lite då och då. Det är en bra bok att bläddra i och bli inspirerad till stort och smått i vardagen för att leva mer miljövänligt och hållbart. När det gäller frisyrer känner jag mig dock inte särskilt orolig. Jag har under många års tid sett till att ha en lättskött frisyr som kan slängas upp i en tofs. Det kan tyckas tråkigt när det finns så mycket snyggt att välja mellan i frisyrväg, men jag gillar min tofs, så det så. Vid den senaste klippningen fick min frisör och goda vän R klippa till en lugg på mig. Det känns bra och då händer det lite mer kring ansiktet även om håret åker upp i gummiband. Jag kan inte låta bli att tänka på frisörerna som står i all den här skiten varje dag, helt sjukt! Alla dessa kemikalier... Tur att min fina R bestämt sig för att gå vidare och satsa på en annan karriär. Hon kan dessutom inte fortsätta jobba som frisör mer eftersom hon faktiskt får utslag av framförallt färgning och permanent.




Min frisyr då? Den stylas i stort sett aldrig på nåt annat sätt än borste och självtorkning, ibland en fön. Jag äger en tre år gammal mousseflaska som det nog är dags att slänga nu... Då luggen började bli lång klippte jag till den själv så den är nog lite krokig nu. Det hade kunnat få lite färg i sig ser jag. Får väl ta mig i kragen och fixa det.

onsdag 26 januari 2011

Bokstavsdiet? Nej tack!

Bättre hälsa? Ja tack!

Det är intressant när man går in på lite olika bloggar nuförtiden då mycket vikt och dieter är på g. Många verkar de vara som kör med lchf, alltså low carb high fat. De äter väldigt lite kolhydrater och väldigt mycket fett samt protein som i de flestas fall verkar vara mer från djurriket än växtriket (grönsaker verkar flera få i sig också, men inte de med "för mycket" kolhydrater i). Idag tänker jag inte gå in på vad jag tänker om det, utan funderar mer i allmänhet över fenomenet som sådant.

I barn- och ungdomsåren var jag en sann djur- och hästtjej. Jag hängde i stallet så ofta jag kunde, eller pysslade med något annat husdjur. Jag hade inte intresse för någon annan sport överhuvudtaget och idrottsbetyget var lågt genom alla år, eller på medel sådär. Den konditions- och styrketräning jag fick var enbart den från ridning och att mocka boxar (den som har gjort det vet att det är minsann inte så lite det). Men löpning t.ex? Usch! Jag intresserade mig inte heller så mycket för vad jag stoppade i mig, bara det var hyfsat gott och jag blev mätt. Under gymnasietiden började jag röka och då var det ju ännu värre med kondisen! Jag kan ju tillägga att jag aldrig haft problem med vikten. Komplex ja, men ingen övervikt.

Det var när jag slutade röka vid 23-års ålder som jag upptäckte en ny värld. Att ha lyckats ta ett så stort steg mot en bättre hälsa gjorde att jag ville ha mer. Jag började på gym, blev mer medveten om min kropp och om hälsa, mat och motion i ett sammanhang. På den tiden började det bl.a. bli "inne" med GI-dieten men jag pluggade på om mat och träning i alla möjliga böcker och jämförde olika teorier. Mitt favoritteveprogram var Gladiatorerna (inte för att jag ville vara riktigt såå deffad), och jag stod på listan över gymets mest flitiga medlemmar. Det blev nog sex-sju pass i veckan i genomsnitt. Jag vill inte påstå att det gick till överdrift. Jag hade ett brinnande men ändå sunt intresse för hälsa och välmående helt enkelt. Ganska insatt och insnöad tror jag.

Med den bakgrunden kan jag inte låta bli att tycka till lite om alla dieter och metoder som finns idag och som florerar i tidningarna. Jag kommer nog gå igenom dem mer en annan dag för jag känner att jag måste skriva av mig lite till om detta. Jag retar mig lite på att folk blir lurade av så kallade experter och att man oftast har ett eller ett fåtal perspektiv när man beskriver en diet eller metod. Oftast är det viktperspektivet, men även hälsa och skönhet på ett något ytligt plan. Många är de som inte heller orkar plöja bok efter bok som jag gjorde, och verkligen sätta sig in i konsekvenserna av sitt agerande och jämföra och granska argument, utan man söker en quick-fix som de mest vanliga tidningarna beskriver. Så kör man på det. Det verkar bra, och man blir smal, och beach 2011 närmar sig, och man har ju ätit så mycket över jul och nyår... 

Hmmm, bra så... Men jag köper inte det. Jag köper inte de här bokstavsdieterna, jag köper inte några quick-fix och jag köper absolut inte måltidsersättare så där rakt av som de används av många, eftersom de används fel. Jag köper inte heller att man kan punktträna bort fett (tex om du gör 200 situps om dagen får du garanterat platt mage, eh neeeej det får du inte av den anledningen).

Nu är det så, att efter min senaste graviditet, som avslutades för snart fem månader sedan (shit pommes vad tiden går fort!), behöver jag sätta igång mitt hälsotänk på allvar. Jag har faktiskt vilat från det en tid, men känner nu att det är dags. Av många olika anledningar. Jag blir lite sur på mig själv att jag slarvat de senaste åren, att jag blivit klyschan "bryr mig inte om mig själv längre, jag är ju mamma nu". Nåja, riktigt så illa var det väl aldrig, men nästan. Dessutom har hundsporten tagit en del av min tid utöver allt annat jag pysslat med. Och det sätter sina spår. Så nu är det dags att hitta tillbaka!

Men det blir garanterat fritt från bokstavsdieter och quick fixes. Var så säker! När man förbränner fett lösgör man också många gifter i kroppen, som till viss del hamnar i bröstmjölken om man, som jag, ammar. Därför är det långsamt och långvarigt arbete som gäller för att komma i form igen. Det innebär så klart inte att jag inte kan påbörja resan mot min beach 2011 nu bara för att jag ammar, utan att jag kanske bara behöver tänka till så att jag inte skräpar ner bröstmjölken ;)


Inte trådsmal- men sundare!
(Bild från bröllopsresan 2006, Skagen)

torsdag 20 januari 2011

Lila del 1

Hmm, en givande fika idag med en vän. Jag behövde det, tack M! Vi pratade om livets olika möjligheter och jag har fått ett och annat att fundera på nu.




Lila tema kan man väl säga att vi hade på dopet i söndags. Hittade fint sammetsband som jag hade i klänningen, tyckte det var lite snyggare än sidenband som vi hade till Elsa. Klänningen är lika gammal som jag, den virkades till mig och har burits av mig, syskon och kusiner och nån till tror jag. Och nu mina egna kottar. Fint med virkat, men tungt...

Nu ska jag se om jag kan få tillgång till tv:n och några SATC avsnitt innan natten :)

söndag 16 januari 2011

Äntligen




Den här väggen har jag funderat på ett bra tag. Planerat och skissat i huvudet hur det skulle se ut. Sen är det ju det där med småbarn och projekt- det går inte alltid ihop kan man säga. Men så en helg när K ändå var hemma tog jag tag i det, och det tog faktiskt inte så lång tid som jag trodde. Jag är nöjd, fast väggen behöver definitivt målas om. Hur tänkte vi när vi målade den ljusljusblå??

Dopet idag var riktigt mysigt. Vi hade en underbar präst som gjorde gudstjänsten lagom högtidlig och det var det som satte ribban för stämningen. Uppsluppet, ledigt och supermysigt skulle jag vilja säga :) Laxpaj med romsås, italiensk tomatpaj, prima parmaskinka, god sallad, dinkelbaguetter och brie stod på menyn. Till kaffet valde vi morotstårta enligt Leilas recept. Tackar för all hjälp vi fått med maten, ingen nämnd och ingen glömd. Nu röjer K, Elsa softar framför handbollen (??), Agnes ammar och jag längtar lite grann. För snart, om alldeles en liten stund börjar- äntligen- Solsidan säsong två!! Whoopiie!

fredag 14 januari 2011

Nya fönster

Nu har julen åkt ut helt, på tjugondag Knut som sig bör (för det var väl igår?). Direkt efter nyår åkte ju granen ut och även Elsas tomtealtare bland annat. Men stjärnor och ljusstakar har vi alltså haft kvar i fönstren till nu. Det kändes helt okej att ta bort det. Jag upplevde inte alls att det blev mörkare här inne på kvällarna som jag brukar tycka. Det här är nog första året som jag är nöjd med att ha plockat bort pyntet i tid. Tidigare år har jag inte tagit mig tiden utan tänkt nästa helg och så har tiden gått och jag har hunnit bli riktigt trött på det.

Nu vill jag se fram emot våren. Idag ska jag nog åka iväg och köpa lite tulpaner och kanske någon mer blomma så vi kan ha lite januarifint på söndag, Agnes dopdag. Några lila och vita tulpaner vore fint att hitta. Tänkte köra lite lila tema på dukningen, även om det mest får bli "man tager det man haver" när det är så stora kalas.

Tycker det är lite svårt med våra fönster. De är smala och svåra att placera saker i. Just nu ser de ut så här, men jag kanske borde skaffa lite mer vårkänsla till dem... Snart. Men fortfarande är det bara januari, så- var sak har sin tid.

tisdag 11 januari 2011

Inspiration på Vindåkra Gård

Sedan jag fick barn uppskattar jag köpcentran i större utsträckning än tidigare, framförallt på vintern. Allt är under ett tak och när man väl kommer in tar man av barnen de varmaste kläderna och går in och ut ur butiker utan att behöva klä på och av igen. Jag kan tänka mig att det är några som håller med mig och några som absolut inte gillar dem p.g.a. bacillskräcken. Nu är inte jag så petig med just det för vi har alltid klarat oss bra ifrån att bli sjuka *peppar peppar*. Men jag tycker ändå att de flesta köpcenter är något enahanda och ger oftast inte så mycket inspiration, ej heller möjlighet till fräsch och god mat. Det beror förstås också på vilket köpcentra man väljer.

Mitt absoluta favoritställe när det gäller både mat, barnvänlighet, inspiration och "allt under ett tak" är så långt ifrån ett köpcentra man kan komma och har ingen av ovan nämnda nackdelar men alla fördelar. Jag bor ca 15 minuters bilväg därifrån och åker dit då och då enbart för miljöns skull men kommer såklart alltid hem med något i en liten pappåse :) De har dam, barn - och herrkläder, inredning samt ett ljuvligt franskt kök där språkfröken kan passa på att vässa franskan: Vindåkra Gård i Tygelsjö. Den enda "nackdelen" är att de säljer vacker kvalitet som därmed kostar en slant (svårt med lilla föräldrapengen), men å andra sidan har jag aldrig känt att jag måste handla, att det är det som förväntas av mig. Dessutom är de alltid så gulliga till min lilla "pratkvarn". Vi har passat på att fynda på rean där, som fortfarande pågår. Där kan man verkligen göra riktiga fynd!

Jag är  fan av Vindåkra Gård på facebook och det var där jag såg dessa underbara bilder från Day Home s/s 2011. Nu har jag verkligen inte råd (eller plats) med allt som jag skulle vilja ha, men jag har en hel del kreativitet i mig, så jag ska nog kunna ta hjälp av bilderna för att få till känslan här hemma ändå. Och en eller annan attiralj kan säkert slinka ner i en påse ändå, även om det inte blir den dyraste :)








lördag 8 januari 2011

Mia om Molly

"Det står för det här att man ska vara så lycklig, att man är bohemisk trots att allt man handlar är skitdyrt. När alla mammor med barnvagnar kom i klunga iklädda Odd Molly, då blev jag full i skratt... Det kändes olyckligt, ängsligt. Det ska se så varmt och mysigt ut, men hur är det egentligen? Det kan man reflektera lite över. Om du inte har råd att handla Odd Molly, handla nåt annat, det blir bra. Alla har samma skit i hörnen ändå."


Det säger Mia Skäringer i nummer tre av tidningen Yourlife. Lite kul för jag har ju varit ganska Odd Mollyfrälst ett tag men nu börjat tröttna lite. Några modeller är fortfarande "vill ha", men efter ett tag blir det same-same. Läser man dessutom en del bloggar som jag gör så matas man med inte bara Odd Molly, utan även andra märken som är i ropet nu. Efter ett tag känns det som det blivit modekostymen nummer ett. Detta beror givetvis på vilka bloggar man väljer att läsa, för det är ju valfritt. Men några av dem jag ibland kikar in på ger faktiskt en känsla av det som Mia säger, olyckligt, ängsligt... Och tänk! Det finns de som döper sin blogg till något med märkesnamnet i, haha, inte klokt egentligen. Nästan som en sekt. Så efter att ha läst de där raderna började jag tänka lite. Vad är det som gör att jag köper plaggen? Är jag också fast i denna "ängsliga" sekt bara för att jag råkar gilla några av dem? Är det en ängslan att inte hänga med om jag inte har dem? Inte signalera rätt saker... 

Jag kom fram till att jag bär mina Odd Mollyplagg med glädje och känner mig lika välklädd varje gång. Än så länge har jag inte ångrat något köp, men så har jag inte heller råd med hur många plagg som helst så de väljs med omsorg. Framförallt skulle jag ju aldrig köpa något bara för att det står Odd Molly på, och hittar jag ett snyggt plagg struntar jag i var det kommer från. Det här skriver jag inte för att verka präktig och oängslig, jag har reflekterat en del över det.Viktigast för mig är att känna mig bekväm och snygg, och inte spränga budgeten eller tumma på kvalitetskraven alltför mycket. Jag gillar bohem/romantikstilen och blandar dyrt och billigt. I höst och vinter har det t.ex. blivit en del billiga plagg från de stora kedjorna. Det är bra när man är i en mellanperiod som jag, mellan bebisbula och bikiniform ;)

Mitt näst mest använda plagg i höst och vinter är från en av de billigare kedjorna. Men mitt allra mest använda har utan tvekan varit min senaste Odd Mollykofta. Varm och rejäl och det bästa av allt, i en färg som går till precis allt! Den har ett ganska lågt pris per användning redan, och lägre lär det bli. Och nej. Det känns inte ängsligt alls, men jag förstår vad Mia (som jag beundrar och respekterar) menar. Det var en intressant synvinkel och nyttigt att fundera över, för de kostar ju som sagt en del...


fredag 7 januari 2011

Två veckor!

Jag var så stor när jag slutade med min napp att jag kan minnas den dagen jag slutade. Det var hemma hos mormor och morfar. Min moster M måste ha varit tonåring då. M hade en kompis hemma och hon frågade mig om jag inte tyckte jag var lite för stor för att ha napp. Då var jag helt redo att sluta, för de här tjejerna var ju mina idoler (jag var nog 4-5 år), och tyckte de det så var det dags. Minns inte ens att jag saknade den sen, men det gjorde jag ju nog.

Idag är det två veckor sedan Elsa lämnade sin napp till tomten. Jag förväntade mig att det skulle bli tufft för henne, mest på kvällarna. Det visade sig vara dagarna som blev det värsta. Man kan nästan likna det vid en rökares abstinens (jag känner till den känslan eftersom jag varit rökare). Sjuhelsikes humör har hon alltid haft, lägg därtill treårskrisen OCH nappabstinens. Jo, och det är där när utbrotten varit som värst, som hon har velat ringa tomten och be om att få tillbaka nappen. I går kväll när jag lagt mig kom jag på att hon inte talat om nappen på heeeela dagen, för första gången. Äntligen är vi av med napph****tet på riktigt. Lilla Agnes gillar inte alls napp, så det ser ut som om vi inte behöver göra om den här proceduren.



Nu är det väl bäst att jag kastar nappen som jag sparat i min väska. Så den inte plötsligt dyker upp en dag, i värsta fall i Elsas mun...

Idag tar vi det lugnt och inväntar fredagsmys med Let´s dance och popcorn. Lite dammsugning och hundpromenad hinns väl med innan förhoppningsvis.


torsdag 6 januari 2011

Barndomens vintrar




Det sägs ju att man som vuxen har en tendens att försköna sin barndom något. En sak som jag kom på att jag gör är i alla fall att jag inbillar mig att jag tills nu hade vitare vintrar och jular när jag var liten. Är det fler än jag som känner så? Att det liksom var "bättre förr" då vi hade riktig vinter. Nu när vi har vårt vita vinterlandskap igen kan jag inte låta bli att undra om mina barn också kommer att tänka så. Att barndomens vintrar var bättre... Kanske är det så att det går i perioder, det där med vädret. Jag har inte gjort några större efterforskningar kring det, men när jag tänker efter känns det som att vi hade några rejäla vintrar när jag var liten, och sedan har vi haft en grå mellanperiod i många år, och nu är vintern "tillbaka" för ett tag igen. Hmmm...

Ja det var ju djupa tankar så här på trettondagen ;)

Idag skulle vi ha försökt ta oss till farmor och farfar i byn på Österlen, men snö och lite andra omständigheter gör att vi flyttar på det till söndag. De har ganska nyligen sålt sitt hus på landet, och det känns lite som om en bit av min barndom suddas ut på något märkligt vis. Det huset har funnits i mitt liv så länge jag kan minnas och det är en sorg att aldrig mer få vistas där. Ett tag funderade vi på att ta över det, men insåg att det skulle bli för mycket jobb med ett gammalt hus som inte renoverats alls vad jag vet. Framförallt var det fel tidpunkt för oss att ta över just nu. Nåväl, mina minnen kan ingen ta ifrån mig så de tänker jag bära med mig i mitt hjärta för alltid. Det gläder mig också att de som köpt huset är trädgårdintresserade så de ska nog ta väl hand om farmors rosor.

Nu blir det lite planering och förberedelser idag inför nästa söndags dop istället. Mat ska förberedas och frysas in, recept ska fixas och så ska jag hitta en god tårta/dessert. Ca 30 pers ska få plats i vårt lilla hus. Det har gått förr och finns det hjärterum finns det stjärterum :)


onsdag 5 januari 2011

Naked artist

Den nakna kocken har fått konkurrens av den nakna konstnären. Idag när vi vaknade låg Elsas målargrejer framme sedan i går kväll. Hon hade nog kvar sitt inspirationsflow för hon hann inte riktigt med att klä på sig innan hon satte igång. Vilket ju i och för sig inte gör så mycket utan är ganska praktiskt egentligen då inga kläder riskerar att bli kladdiga :) Vad glad jag är att vi köpte ett billigt litet bord som hon kan ha, då behöver vi inte tjafsa om att det blir färg på bordet. Hennes egen lilla målarhörna inne i "kontoret".





Vi kom inte ut med Salsa idag förrän framåt eftermiddagen. Å så skönt det var med frisk luft. Tror det kommer göra Elsa gott att få komma till förskolan på tisdag.

Idag har Agnes vänt sig från mage till rygg två gånger! Stor bebis... vill inte... Stanna tiden!

tisdag 4 januari 2011

Vardagsmåltider

Även om lugnet aldrig tycks infinna sig riktigt vid vårt matbord tycker jag det ger en känsla av lyx med tända ljus, så det har vi vid varje måltid. I den här mörka årstiden tänder vi dessutom massor av ljus överallt så fort det börjar mörkna. En riktig feelgood känsla ganska snabbt, framförallt om ett av dem är doftljus. Jag försöker också att alltid ha något grönt eller blommande på bordet. Det kan vara något så enkelt som en länk murgröna i en liten vas. Just nu är det krokuslökar jag har i en skål. En flirt med våren?








På tal om måltider. Jag körde en enkel laxrätt häromdagen som jag misstänker kommer återkomma eftersom vi alla gillar den.

Fyra laxfiléer i en form med lite olja i botten, salta och peppra. Ringlade över Bengt Frithiofsons citronolivolja, mest för att vi inte hade färsk citron hemma. Över det hällde jag matlagningsgrädde och crème fraîche som blandats i en skål med Knorrs persillade och Renee Voltaires örtsalt. Skjuts in i ugnen på 175 grader i ca 20-25 minuter. Till det åt vi tagliatelle och haricots verts. Tar inte mycket tid, det är nästan en "laga mat med bebisen på armen" rätt.

måndag 3 januari 2011

Bästa mamman

Vi har bra dagar och vi har mindre bra dagar. Det händer alla med eller utan barn. Jag försöker ta de sämre dagarna med ro, för de är ju alls inte lika många som de bättre. Jag tänker också på det som är positivt, tex att Agnes sover nästan en hel natt utan amning, bara det! Eller att jag och Elsa varit nästan helt sams en hel dag. För det händer inte så ofta nu när hon har sin treårs identitetskris (jag väljer att kalla det så, trots låter så orättvist, som om hon bara jävlas med oss och det stämmer ju inte).

Vissa dagar känner jag mig som en mindre lyckad mamma, som borde ha mer tålamod och kunna tackla utbrotten lite smidigare. Det borde jag kanske också. Men jag är ju inte mer än människa. Det viktiga är ändå att jag är nöjd för det mesta, och att svackorna är ett tillfälligt avbrott från det vanliga.

Det jag påminner mig allra mest om är att hur man än vrider och vänder det, och vad alla andra än kan ha för åsikter, så är det ändå jag som är

mina barns bästa mamma!



söndag 2 januari 2011

Julen varar inte till påska


Granen åkte ut idag efter att vi hade dansat runt den ett antal sånger till Elsas stora förtjusning. Den har i stort sett inte barrat alls, men nu tycker jag det räcker. Stjärnor och ljusstakar får hänga med ett tag till men tomtar och annat ligger väl nerpackade till nästa gång. Egentligen vill jag nog inte ha några tomtar framme alls, förutom dessa då från Maileg.





Men Elsa gillar det där med tomtar så vi har haft ett tomtealtare i hennes höjd i hyllan som hon fått styra och styla som hon vill. Nu går vi vidare och vårlökar i form av krokusar står på köksbordet. Snart dags att ta fram trädgårdsböckerna och drömma om hur jag ska pyssla om trädgården till våren. Jag hann inte riktigt med att ta in krukorna innan snön kom, så frågan är hur många nya som måste införskaffas...


lördag 1 januari 2011

Nyårskrönika

Nytt år, nya drömmar. Men först en liten nostalgitripp tillbaka till 2010.

Januari
I mitten av månaden blir vi varse att ett nytt litet liv sakta ska börja växa i min mage. En underbar känsla och mysfaktorn infinner sig direkt i början av året. Nya utmaningar på jobbet där jag flyttade en våning ner och började jobba med våra yngsta, nollorna och ettorna. Vi trivdes bra med varann och dagarna flöt på.



Februari
Vinter och snö är en härlig kombination tillsammans med sportlov. Vi väljer att vara hemma under lovet och är hemma och myser mycket med levande ljus och vila då vi inte jobbar. K fyllde 36 år men vad är väl en siffra?!


Mars
Vårvinterförkylningar avlöser varann och bland andra små i-landsproblem ställs Elsas första cirkusbesök in. Jag börjar tillsammans med min fina granne K att gå på Zumba. En helt underbart rolig motionsform. Min vän tycker det är strongt av mig att gå på detta när jag är gravid, men jag äschar och tycker att jag och bebisen behöver motion. Mamma och J firar 20-årig börllopsdag. De kommer hålla ihop för alltid tror och hoppas jag :)



April
Vi går på ultraljud och ser vad som verkar vara en frisk liten krabat. Könet får vi inte riktigt se eftersom den ligger lite fel för det, men barnmorskan gissar att det är en flicka. Vi åker till styvfars vackra barndomsö Bornholm och firar hans mors 70-års dag. En mysig helg som jag kommer minnas länge.




Maj
Jag och Salsa går en kurs och det är underbart att umgås lite extra med min annars lite eftersatta stackars vovve. Zumban har jag fått ge upp för denna graviditet visade sig komma med foglossning och annat otrevligt. I övrigt mår jag och bebisen i magen bra och Elsa vet om och längtar.




Juni
Månaden då allt händer känns det som. Treårskalas för Elsa som får två söta kaniner, Malva och Sockergryn, i present av oss. Nu har vi ett helt zoo och det är djurstopp deklarerar min man väldigt tydligt. Hon har också sitt första barnkalas som går så vilt till att polisen kommer ;)Skolavslutningen är alltid lika välkommen i juni, man behöver vila upp sig och tanka ny energi. Detta årets avslutning bjuder på många fina minnen av våra duktiga elever som sjunger och uppträder i kyrkan. Vemod blandat med glädje, en äkta skolavslutning. I slutet av månaden är det dags för midsommar i ljuvliga Skarmansmåla med gänget. Vi fick en fantastisk helg tillsammans som alla kommer minnas länge med glädje tror jag :)




Juli
Härliga semestermånad. I början av månaden är jag och Elsa lediga medan K jobbar sina sista veckor innan semestern. Vi myser hemma en hel del innan det är dags att åka till ett av mina favoritsommarställen: Donsö. En skön vecka som tyvärr avslutas med regn och blåst, men vi har mysigt ändå :)



Augusti
Nu får vi veta bestämt att det är en liten flicka som ligger i magen. Jag känner mig lite tung när jobbet börjar i mitten av månaden, men får lagom betungande uppgifter så här i början av terminen och i slutet av graviditeten. Den lilla tjejen ligger dessutom i säte precis som hennes storasyster, och ett snitt planeras in i september.




September
Den 14 september kommer lilla Agnes till världen under ganska odramatiska former. Ett planerat snitt, vi stannar på BB i två dagar. Elsa är den stoltaste, finaste storasyster man kan tänka sig och vi kan verkligen tillåta oss att njuta av den första tiden med bebisen som visar sig vara den nöjdaste lilla krabaten på jorden. Tack alla som gratulerade på ett eller annat sätt. Denna månaden fyller jag 35 år och får en efterlängtad Kitchen Aid, nu ska det bakas och lagas mat med glädje och stil. För den är ju snygg också :)



Oktober
Elsa får bekanta sig med döden då den söta lilla vita kaninen Sockergryn dör utan förvarning. Hon begravs i trädgården med en teckning som Elsa gjort, och så sjunger vi för henne en sista gång. Nu går hon i djurhimlen och äter gott gräs varje dag. Min första kväll för mig själv (utan treåring och bebis) får jag på modevisning och fest på Vindåkra Gård med min fina vän R.




November
Vintern kommer tidigt och chockar oss alla. Snö och kallt redan i slutet av november, kommer vi då få en vit jul undrar vi. Julförberedelserna börjar så smått och jag förbereder en adventskalender till Elsa som senare istället blir en presentkavalkad som belöning då hon sover hela nätter i sin egen säng. Det går bättre och bättre.


December
Jodå, visst blir julen vit. Kanske vitare än vi önskat och det blir svårt att ta sig fram på vägarna. Vi hamnar i några missöden utan några större men. Jag tackar för att jag har en envis man. Vi firar jul i flera dagar på olika ställen och Elsa öppnar paket tills hon faktiskt säger att hon inte orkar öppna fler. Julen är lugn eftersom vi väljer att inte fara så mycket. Den årliga jultrippen till Skarmansmåla blir inte av då vi unnar oss att ta det lugnt och slippa alltför många jobbiga vintervägar. Ett litet uns av saknad finns det ju efter paradiset, men vi åker dit en annan gång, snart hoppas jag... Nyåret firas med ett decimerat gäng i år, och vi skickar en tanke till M som är nyopererad i sitt knä. Hoppas du snart kan dansa igen ;)



Så vad har då 2011 att erbjuda? Massor tror jag. Det gäller bara att grabba tag i sina drömmar innan de försvinner. Mitt nyårslöfte är att formulera en tydligare målbild för mig själv de närmaste åren, och fatta en del beslut som är viktiga för framtiden. I övrigt tror jag att året kommer att gå alldeles försvinnande fort, som det brukar när man har småbarn och en vardag som rullar på i rasande takt. Jag tänker fortsätta njuta av våra barn och vardagen, och ta vara på resten av min föräldraledighet. Tiden går, carpe momentum...