Sex månader

Idag är lillskrutt sex månader. Ett halvår har gått sedan dagen då jag med bultande hjärta åkte in på operationsbordet för andra gången (första gången var också planerat snitt, dessa bestämda tjejer låg båda i säte).

Om jag försöker summera vad som hänt sedan dess, ja då är det ju massor förstås. Elsa som blivit stolt men också trotsig (identitetssökande är ett bättre och snällare ord) storasyster, flyttat in i eget rum och slutat med napp. Inte konstigt hon har humörsvängningar. Det enda hon tjatar om nu är sitt kalas (juni) och när hon ska bli "Lövetbarn". Alltså avdelningen för de större barnen på förskolan.

Agnes äter fortfarande inte riktig mat. Jag har inte haft så bråttom och dessutom har vi stött på två rejäla förkylningar med hosta och snuva. Inte lätt att samtidigt lära sig äta riktig mat minsann. På bvc vill de att från och med sex månader ska de äta en riktig måltid om dagen. Så det är kört för Agnes nu. Hon blir inte någon riktig människa ;) Haha! Tur det inte är mitt första barn, då hade jag haft tokångest för detta nu. Så dumma saker de kan säga på bvc, säkert i all välmening. Förutom denna störning i utvecklingen (alltså nu skämtar jag) går det framåt hela tiden. Hon jollrar mer och mer och jag tycker mig skönja redan nu att det kommer bli en riktigt busig unge jämfört med storasyster, hon ser liksom så där "full i fan" ut (är det ett skånskt, kanske österlenskt uttryck?). Hon har snurrat rundor på golvet i två månader redan, och favoritleksaken börjar nog bli bitringen. Inga tänder inom synhåll dock.

Det märks att hon är medveten om världen, mer och mer för varje dag. När jag ser tillbaks på Elsa upptäcker jag att hon redan satt i gåstolen vid den här åldern, och även sittdelen i vagnen använde vi. Så det är väl snart dags för Agnes också. Hon är fysiskt redo i alla fall. Men med första barnet hade jag mer bråttom med allt... Hon kan inte sitta själv helt utan stöd, dock gillar hon att sitta en stund i Bumbon och pilla med sina grejer på lekbrädet. På dagarna vill hon ovillkorligen sova utomhus, annars sover hon pissdåligt. Salsa gillar förstås att få komma ut så det är bara bra. När hon inte är sjuk och hostig kan en bra natt vara att hon somnar senast nio i min famn, läggs över i spjälisen där hon sover till ca fyra. Då kommer hon över till mig och ammar/snuttar/sover till sjusnåret, då vi går upp.

Har jag glömt nåt nu? Jo- hon säger faktiskt mamamamamamama, det där som de "ska" göra vid en viss ålder. Ah, tur, då är hon nog ändå ganska normal, trots att hon inte äter mat än. Nä men seriöst, det är så mycket man "ska", inte konstigt man flippar ur med första barnet. Jag minns hur stirrig jag var för att Elsa inte rörde sig ett skit när hon var sex månader. Stel som en pinne på golvet. Jag nästan satt och puttade henne för att lära henne rulla runt. Galet! Det borde vara förbjudet att skriva bör och ska i böcker om barns utveckling, och att uttala de orden på bvc. Lite mer acceptans kring barns olikhet, s´il vous plait!

Nu- lunch. Kan slå vad om att precis när maten står och ryker varm på bordet börjar litet pyre gala i walkietalkie. Kanske får hon smaka lite mos då, så att hon inte blir helt efter sin tid ;)

PS. Mina bilder tas med en kass kompaktkamera. Systemkameratips till lagom fattig hobbyfotograf tas tacksamt emot :)