En sån dag...

Godmorgon fantastiska tisdag! Jo idag är det en sån morgon när man får påminna sig själv flera gånger om hur underbart livet faktiskt är. Trots att man är trött så hela huvudet dånar. Ipren kryper allt närmre... Tyvärr. Jag har knappt fått sova i natt på grund av den lilla skitungen. Hon fnattade och varken ammade eller sov, bara trams. Ett tag låg hon och jollrade så högt så jag tänkte att Nu, nu väcker hon hela huset. Sen plötsligt gnäll, okej nytt försök till amning, men nej då, bara trams. Detta pågick mellan 2.30 och 5.30. Då somnade jag till slut, för att väckas 6.30 av att K och den stora tjejen är nere och de tjafsar om något.

Jag kommer nog aaaaldrig sluta med kaffe. Det är ju helt omöjligt en dag som denna i alla fall.  Så idag blir det mycket kaffe, och när jag kört Elsa till förskolan blir det så mycket latande som en bebis i trotsåldern tillåter...

När jag ser den lilla pluttans ansikte le mot mig glömmer jag allt om hur jobbigt det var på natten. Då vill jag bara sjunga: "Isn´t she lovely". I natt övervägde jag seriöst att tvärt sluta amma från och med meddetbums, sova i Elsas rum hädanefter och låta K ta den lilla skitungen. Eller tänkte jag att man kan lägga henne i vagnen och stänga in henne i ett annat rum, så man inte hör... Eller, lite mer drastiskt, helt enkelt kasta ut henne genom fönstret. Är inte det en klassiker... Men så när man vaknar, trots lite sömn, så får man sån ångest över alla onda tankar då man ser det lilla leendet. Så jag fortsätter väl amma lite till då ;)

Usch så gryniga bilder. Jag vill ha en ny kamera!!!