Terapi

Varför köpte vi kanin till Elsa om jag nu är rädd för dem? Frågan är berättigad, och jag fick den i helgen. Ja, alltså gnagare. Jag är rädd för dem. Alla gnagare. Eller rättare sagt deras tänder. Det är inte så konstigt. Min kanin bet mig när jag var liten. Det var för att det inte var min kanin. Eller jo, men de hade ersatt den för den riktiga rymde. Så den som jag kände och som gillade mig bet mig. Trodde jag. Men då var det alltså en ny kanin. Hänger ni med? De berättade inget förrän jag var vuxen. Innan kaninen (eller efter?) hade jag en hamster. Mimmi. Hon var inte elak. Hon var tam och söt. Rödbrunaktig sådär i pälsen och sprang omkring i sitt lilla hjul och hamstrade mat i sina kindpåsar. Naaaw...

 En dag bet hon mig. Jag tappade henne då jag satt på golvet och pysslade med henne. Hon var på väg in under sängen. Jag såg framför mig hur jobbigt det skulle bli att jaga fram henne. Så jag högg snabbt och hårt tag i henne över ryggen. SMACK! Sa det på Mimmi. GNAG! Sa Mimmi på mig. Resten av historien vill min mamma gärna berätta, det tycker hon är roligt. Så det kanske hon får göra nån dag. Hon kan få bli min gästbloggare :)

Det är i alla fall därför som jag är rädd för dem. För deras tänder. Men de är ju såååå söta. Och jag fick ju varenda djur jag bad om när jag var liten. Jag är uppväxt med tamejfan alla möjliga sorter. Fåglar, marsvin, insekter, katter, hundar och diverse smått och gott i gnagarväg. Så klart att Elsa ska få växa upp med djur i alla möjliga storlekar. Nu vill hon så klart ha en hamster. Som Linus. Han var min terapi i helgen. Jag tog honom i famnen och bar varsamt in honom i hans bur. Gick säkert två meter med honom. Kom fram till buren. Luckan stängd. Harklade mig och pep: kan nån öppna buren? Släppte ner honom. Puh! Han bet inte. Jag kan ha hamster igen! Men inte innan kaninen dött! Det får vi inte för K. Men klart vi ska ha en. Så söt lille Linus var där han sprang runt i en stor plastbalja (inget vatten i alltså) och lekte med legobrandbilen och satt längst fram i motorbåten och tutade (okej det var ingen cirkushamster, men han satt i en båt i alla fall!).

Vi har varit i Skarmansmåla i helgen, och på 40-års kalas på Fäjö. Mysigt. På Fäjö mötte vi våren och Linus. Två paradis på jorden på en och samma helg. Strunt samma i att jag inte sovit och att halsen gör ont. Vi hade det bra, en fin helg.

Kaninen Malvas klor behöver seriöst klippas. De är långa därför att jag är rädd. Rädd för hennes tänder. Men vi hjälps åt, jag och K. Imorgon tar jag tag i det. Imorgon...